Vi får hjälp att jobba med galoppen

Jo, jo.

Någon är nöjd med sig själv.

Okej, okej! Juppe - du ska vara nöjd med dig själv.

Jag är också nöjd. Eller, mer än nöjd.

Nu känns det som en hel drös med små polletter är på gång att skramla ned på plats igen.

Förutom att dagens uterittslektion med bästa Matilda gick jättebra så är vi anmälda till en tävling till!

Galet.

Vi får sällis och skjuts av Jessica och Esset till Sleipnirs tanttölt som går av stapeln om två ynka veckor.

På tanttölten gäller det att vara fiffigt utklädd OCH ha en bra tölt. Jag har kommit på att Juppe ska vara räv och jag Hubertusjaktledare. Röd ridjacka är fyndad på fejan i säljgrupp, en kompis har ett jakthorn - nu gäller det bara att hitta en snygg mustasch.

Varför jag tycker att en jaktledare ska vara man och ha mustasch? Ingen aning, men så blir det.

Måste dessutom lära mig att tuta i jakthornet på rätt sätt. Det är mycket nu.

Tillbaks till dagen då.

Matilda är på mig med mina armbågar som vill slokna och mina händer som vill vicka i handleden.

Det blir ju så jädra bra när jag lyckas räta upp allt. Det ger effekt.

Dagens jädra wow blev ändå galoppen.

Men ta och tagga ned lite, sa Juppe.

Självklart har jag en f-a-n-t-a-s-t-i-s-k galopp. Också.

Älskade Juppe, sa jag. Jag vet.

Men jag ska ju göra rätt också.

I dag fattade jag att jag ska göra halvhalt när Juppe är nere i den där galopprundgången. Hittills har jag gjort det lite random.

En halvhalt när Juppe är mitt i ett språng säger ju liksom inte att han ska samla bakbenen under sig och rikta kraften uppåt. Visst, det borde jag ha kunnat räkna ut med lilltån.

Men det gjorde inte jag.

Jag tycker ju att det är himla kul att blogga. Jag märker att jag och Juppe har en allt större läsekrets.

Nästan lika kul som att blogga är att läsa andras bloggar, det blir nästan alltid läsning av bloggar som mycket unga personer skriver. Det är inte så vanligt med tant/hästbloggar.

Alltid, alltid skriver de där unga så självklart om sin träning. Nu märker jag att jag måste göra dittan och dattan - och så gör de det.

Jag har inte den kunskapen med mig.

Jag vet inte hur jag ska åtgärda olika "problem".

Nä, nu är du faktiskt lite hård mot dig själv, sa Juppe.

Va! sa jag.

Tar du mig i försvar?

Nu tycker jag du överreagerar igen, sa Juppe.

Men du kanske har en extra liten godis då?

Nä, men förutom att du delat min man och betofsat mig så är du ju faktiskt himla enveten.

Jobbigt enveten, sa Juppe.

Vi utvecklas faktiskt hela tiden. Och inte ska väl jag som islandshäst bedöma min matte, men jag tycker du har utvecklats typ 300 procent sedan du köpte mig. Hur man nu kan köpa en fri själ. Men det får ni stå för. Det lägger jag mig inte i.

Klart man blir glad av sådant beröm av sin häst.

Jag vinglade iväg till grannhagen för att försöka få till lite bra bilder av brudarna som går där.

Om inte annat så får de blixt-träning.

Flapoffa rakt i mulen. Nu bryr de sig inte längre.

De vet att jag och min kamera inte är så himla farliga.

Ha, ha, sa jag till bruden till höger.

Du har också en bad hair-day. Sympati! fnissade jag.

Inte roligt, sa hon då.

Tror hon är lite för ung för att ha den typen av humor.