Skitdag på jobbet.
Hämtade in en Juppe som stod och skakade av köld. Inte tänkte jag på att det kunde bli kallt när det fortfarande är rejält med plusgrader. Men det kan det. Heldagsregn och väldigt liten möjlighet att röra på sig = kallt.
Juppe nafsade grinigt efter mig när jag fumlade med grimman - trots att han snällt böjde huvudet mot grimman och siktade rätt med mulen!
Jag fick ett kalleankautbrott. Vi stod och tittade på varandra. Juppe vågade sig fram igen och sträckte fram mulen mot grimman.
HERREGUD! HAN HAR SÄKERT EN HJÄRNTUMÖR! Tänkte jag.
DET FÖRKLARAR ATT HAN ÄR SÅ UNDERLIG I HUMÖRET OCH ATT HAN DROG!
Flämt, flämt.
Torkade Juppe med en handduk och masserade honom. Han glufsade hö och såg väldigt harmonisk ut.
Näej, det kanske inte är hjärntumör. Det kanske bara är jävligt dåligt humör efter en aptrist dag i konstant ösregn.
Hade kanske inte vansinnigt stor tro på mig själv när jag fått på Juppe träns och ledde honom mot Hallbo, vanliga grusvägen. Där bor det spöken längs vägen, igår fick jag ju inte förbi honom vid ett spökställe.
Ja, ja, ja. Äh, kom här. Sa jag åt Juppe som frös till en häststaty och tittade med ögon stora som tefat mot en villaträdgård där det bor spöken. Och en liten hund.
Vi stod ett tag, lirkade lite, tog någon rondellrunda och så var vi förbi. Faktiskt.
Och hela tiden hörde jag mig själv babbla på västvärmländska. Nä, nä, nu går vi. Ja, ja. Gu så bra, jättefint dä, Juppä.
Stön. Tror jag lyckades lura både mig själv och Juppe. Enda gången det var lite krisigt var när det kom två hästar från ett annat stall. De valde att vika av från vägen innan de kom fram till Juppe som hade blåst upp sig rejält (matte skämdes). Då ville han dra hem, det ville inte jag. Vi gjorde rundan jag bestämt och så gick vi hem.
I lugn och ro. Faktiskt.
Tror Juppe kände sig lite bra i dag. Han fick i alla fall mycket beröm, speciellt när han sänkte huvudet och slappnade av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar