Häst som nog är ganska less på lilla sjukhagen.
Äh, blev hispig promenad i dag med. Juppe ballade ur vid otäcka stället där det bor en liten söt hund. Det gick inte att få förbi honom.
Så jag sket i det.
Vi vände om och styrde ut på åkern istället. Ständigt blickar bakåt och småförsök på att hispa.
Det är bara det att jag inte riktigt köpte det hela. Det kändes lite som teater. Eller dåligt humör. Några snäva rundor blev det runt mig (AAAAaaaaa - bogen!) innan grabben fattade att det inte fanns en enda liten gnuttefnutt av chans att dra.
Ibland slappnade han av och gick hur fint som helst i form och bar sitt huvud. Fniss.
Nåja. Tur man har haft trotsiga ungar. Och det är ju ändå skönt att han inte är fullständigt lobotomerad.
Det här är väl lika mycket mitt fel, kan tänka, som låtit honom beta av hjärtats lust. Han har väl kanske börjat tro att det är han som bestämmer både ditten och datten.
Har bestämt mig för att våga longera på torsdag. Måste ju veta. Vill vara förberedd. Önskar så att pålle gullefjun får hänga med sina kompisar inom en ganska snar framtid. Om det ser bra ut på hältfronten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar