Slutgnällt!

Juppe är inne i en period där han faktiskt varit olydig, ifrågasatt mig som ledare och varit lite allmänt jävlig.

I dag sken solen (!!!!!) när jag åkte till stallet. Väl i hagen mötte inte Juppe upp som han brukar, han stod på andra sidan av en rejäl pöl täckt av ett tunt istäcke.

Jag ställde mig och plåtade andra hästar och struntade i Juppe. Efter ett tag hördes krasch, krasch, krasch. Grabben hade bestämt sig för att komma. Och vilken entré!

Bilderna gör inte hans tjusiga benlyft rättvisa. Jag blev kär på nytt! Wow! Isbalett på fyra hovar.

Ridstunden på ridbanan gick ganska bra den med. Juppe sätter inte halterna och är dålig på att lyssna. Försökte hålla mig lugn och helt enkelt jobba med just halter, halvhalter och tempoväxlingar. Till slut tyckte jag att jag fick med mig pålle riktigt bra. Nu längtar jag till nästa ridomgång.

De har slitit med halkbekämpning på Bäjeby och har beställt hela lass med saltblandat grus. Men så var ridbanan riktigt, riktigt fin också. På vägen till stallet kör jag förbi flera ridbanor som mer ser ut som hockyeyrinkar.

Och flera ridglada fanns i stallet också. Så roligt med den sociala samvaron i vårt stall.

Det här är också en kille som jag faktiskt har social samvaro med nu. Vi som stirrat så misstänksamt på varandra.

Nu kommer Safir alltid fram med sänkt huvud för att få lite gos. Jag stryker honom över ögonen, har märkt att han gillar det. Då är det nästan dreggelläge. Och så smyger killen fram nosen mot godisfickan och står och drar in den goda doften.

Hade jag pengar och tid så skulle jag faktiskt slå till på kisen som vann hela Vintermästerskapen ett år. Kärlek börjar alltid med bråk, är det så?