Nu kan det bara bli bättre. Juppe och jag led på varsitt sätt oss igenom terminens första lektion.
Trötta och griniga båda två. Dessutom hade ridfröken roligt åt vårt gnabbande. Hon var i alla fall ganska rättvis och tog oss båda i försvar.
Glömde nosgrimman hemma, jag brukar hänga den som ett koppel över axeln när jag ridit och hoppat av, som en belöning för Juppe. Lite pirrigt att rida utan nosgrimma, har aldrig gjort det. Det gick, även om kvällens humör inte var en höjdare = jag red på tok för mycket med händerna och då gled bettet i Juppes mun.
Tänk att det ska vara så j-a svårt att sätta en halt. Och göra tempoväxlingar. Skönt att skolan har börjat igen, det här behöver vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar