S-K-I-T-H-Ä-S-T

Dagen började så här. Det är liksom nya grejen.

Argeisli som har fått grundinridning, men som inte satts igång ännu har lite för mycket energi över. Han hittar på djävulskt mycket bus när jag ska hämta Juppe i hagen.

Och Juppe är inte den som är den. Han är med på noterna. Inte hjälpte det att jag fick in skithögarna i lunchhagen = fångade och uppgivna trodde jag.

 Ofsi: jag vet hur du har det. *sympati*

 Verkar kul det här tycker också Fylkir (t.v.) och ger sig in i leken.

Här borde jag ha gett upp och helt enkelt gått hem.

Jag gav inte upp och gick hem.

Jag ledde en Juppe som verkade på ganska gott humör trots allt in i stallet. Han betedde sig som vanligt när jag borstade. Han blundade och njöt.

Nu efteråt förstår jag att han laddade.

Jag höll mig till min grundplan, in i ridkorallen med tak (passade fint eftersom det regnade).

Löslongerade Juppe. Han gick fint i skritt, sänkte huvudet och slappnade av. Bytte varv, yes. Varvade skritt med korta, korta travinslag för att få honom alert och få honom att lyssna på mig.

Funkade fint. Han verkade tycka att det var kul.

När jag bad om galopp började hornen växa ut. Då blev det jobbigt.

När jag plockade fram cavalettibommar lade Juppe in överväxeln när det gäller att hitta på bus. Visst kan Juppe gå bakom bommarna. En stor islänning kan bli mindre och smidigare än man tror.

Jag gnisslade igång min hjärna. Fram med små koner - balansera infångare på dom.

Juppe hoppade glatt över infångaren.

Släpade fram ett bildäck och balanserade framför infångaren. Nu travade han spänstigt och med god balans över fyra bommar i olika höjd.

Seger! Tänkte jag.

Tre gånger körde vi det. Och så byter vi varv . . .

Jadå, visst fick jag bygga åt det håller också.

Men - seger - han gjorde som jag ville. Till slut.

Han hoppade också över två bommar ställda över varandra som ett hinder i båda varven.

Släpade tillbaks allt, bad Juppe skritta runt volten för att bli av med eventuell mjölksyra.

Det är nu han gör det helt otroliga.

Juppe knölar in sig bakom en trädgårdssoffa som står i korallen. Jag tackar högre makter för att soffan är så tung och gedigen att jag knappt kan lyfta den. Den har en stomme av bastant stål.

Jag står med hängande haka och tittar på Juppe som får lite lättare panik bakom soffan, klart han fastnar. Det är INTE meningen att en häst ska knalla runt där det är jädrigt lågt i tak och massor av prylar som parkerats.

Juppe gör en perfekt aikidorullning parallellt med soffan, han rullar alltså längs med hela soffans längd. Benen upp i vädret och rull, rull runt.

Jag står och tänker på var jag hittar telefonnumren så att jag kan få Juppe akut avlivad. Det här kan väl bara sluta med benbrott? Det var kort men kul att ha häst. Någon som Juppe kommer jag aldrig att hitta igen.

Juppe landar och skramlar ihop alla ben under sig, reser sig upp och ruskar på sig. Jag reagerar med någon slags reptilhjärnerest och ber honom fortsätta i skritt runt volten. Det gör han snällt. Och han ser inte halt ut.

Vi gör några trick, Juppe får godis och är som vanligt igen.

Jag undrar hur många biffar som går på en Juppe, och hur många meter korv det möjligtvis kan bli? Ska sova på saken.