Jag vet inte riktigt vad vi gjorde, men det tog en timme.
Min plan var att avverka en klätterbacke i skritt ett par gånger, det blev en gång. Juppe fick styltor grande.
Jag hoppade av och bankade loss med knytnäven. Juppe tittade intresserat och kärleksfullt på mig, och gjorde yoga emellanåt. Klart han fick godis.
Vi klev ut på grusvägen istället, pratade med en trevlig granne. (Juppe ser så rolig ut när han får syn på någon som vi möter. Han reser halsen och ser både lite kaxig/orolig ut tills han har greppat läget.)
Hoppade väl av tre gånger totalt för att knacka styltor. Jag var riktigt rosig och svettig. Juppe tog det lugnare.
Idag funkade tölten riktigt fint bitvis, kanske var jag mer avslappnad än igår. Och så travade vi lite på ett snöigt fält. En fin eftermiddag.
Jag blir alltid på så gott humör av att umgås med Juppe, tänker att jag har haft en fantastisk tur som lyckats hitta en häst som passar mig så bra. Och med passa tänker jag inte på att jag är pygmé och Juppe ovanligt stor, utan lynnesmässigt.
Juppe är så lugn och trevlig. Han vill väl. Å andra sidan har jag fått höra beskrivningar av mig själv som innefattar allt från "livlig" till "lugn". Hur ska man sammanfatta en hästsjäl, eller en hästpersonlighet?
Vi funkar fint ihop helt enkelt.
Juppe börjar bli riktigt bra på selfies. Jag har mer kamerakänning. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar