Att se Anton mysa med matte till exempel.
För att förgylla tillvaron ännu mer så köpte jag julpynt till stallet. Mjaha, sa stallägaren. Där borta i din hörna då, långt bort från Oskan. Hon får spader av pynt.
Sisådär. Nu kan Juppe kika upp från krubban och titta på granar och rosett. Skönt, nu slipper han få någon sorts trauma för att stallet saknar pynt.
Idag kopierade vi frökens lektion. Upp med alla koner längs medellinjen, fem steg mellan. Det gick riktigt bra! När Juppe väl fattade att han skulle trava var traven lugn och fin, vi kunde styra rätt två gånger.
Tölten var knepigare, men vi var ganska bra där också. Juppe vill gärna slå över från tölt till trav, men jag var envis.
Att göra en dubbelvolt gick också okej, alltså som en evighetssymbol. Det fina i kråksången är att det här verkligen får Juppe alert. Tror han tycker det är kul helt enkelt, en utmaning.
Mitt i passet fick vi höra ett dunderbrak från skogen, från skogsavverkningen. Det lät som ett skott och Juppe hoppade jämfota, men eftersom vi var mitt uppe i en övning så körde vi bara på och han glömde snart att vara nervig.
En bra dag helt enkelt. Vi höll inte på längre än en halvtimme på banan, jag vill inte tråka ut Juppe och är inte säker på när den gränsen går. Nu gick vi båda nöjda och glada till stallet.
Och i hagen visade kung Ofsi att han är en hård men rättvis ledare. Det dröjde innan Argeisli vågade sig in till höhögarna i lunchhagen. A tvekade och tvekade, sedan pilade han snabbt som en ål bakom Ofsis rumpa in i hagen.
Antagligen har A gruffat lite med Ofsi och kanske med Juppe. Ofsi blängde mot sin undersåte och sa ifrån när A ville sno en hög från Juppe. Juppe fick hjälp helt enkelt. Roligt att se det samspelet också.
Herregud, höll på att glömma att drottning B hummade lite inställsamt när jag och Juppe var färdiga med träningen och kom tillbaks till stallet. Om hon fick en godis? Självklart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar