En kladdigt tur längs en åkerkant och sedan en sväng förbi ett lantbruk och kyrkan. Mycket najs.
Foto: Caroline Widell
Första pållen vek av hemåt tidigare, äventyrslystna Juppe och Fluga tyckte inte att det räckte med 45 minuter.
Hur är det nu då man går igen? Frågade jag.
Fluga vet, följ henne bara, sa stallägaren.
Vi följde Fluga, och det kändes liksom lite fel. Brukar vi inte gå vänster här? Eh, Fluga, ska vi in i träskmarkerna. Tycker du verkligen om oss? Vad vill du oss egentligen?
Vi fick förlita oss på mitt utmärkta lokalsinne istället (här hade min man börjat gråta, det vet jag). Men det gick jättebra! Förutom att det lite geggiga stället nu var en bäck (Juppe hoppade, Fluga gick), skogsmaskinernas framfart har gömt stigarna lite, och sista biten mot vår lilla grusväg var verkligen slörpigt lerig.
Vi överlevde. Glada och rosiga.
Undrar vart Fluga ville gå? Hälla? Mellandagsrea?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar