Förflyttningar med hjälp av spö

Juppe såg helt slut ut som häst idag också. Schleten som vi säger i Värmland.

Jag som hade tänkt mig gloppetigloppetitur idag. Det hade jag verkligen inte hjärta att utsätta Juppe för. Vi tänkte om.

Det blev ridbanan och markarbete istället. På med träns och så högg jag med mig en ganska lång piska av någon sort som jag inte vet vad det är. Någon typ av snörbit längst ut.

Jag började med att stryka med spöet över hela Juppe, på båda sidor. Det här har vi gjort förut, men det var ett tag sedan. Han tittade uppmärksamt på spöet och lite undrande på mig. Men det var inga problem att stryka på båda sidor av hans kropp, längs alla ben, under magen och ja, överallt.

Sedan gjorde vi lite Juppefavvisar, öppna längs långsidorna. Med spöet gick det VÄLDIGT snabbt, han var skeptisk men saktade ner när jag bad honom. Snuppeluppevärldsbäst.

Nu jädrar tänkte jag utsätta Juppe för en övning jag läst mig till i en av Tobbe Larssons böcker, förflyttning med hjälp av spö.

Tänker också att det är bra om jag gör lite nya saker med killen, han har lite tonårslätt för att bli uttråkad.

Jag ställde mig rakt framför Juppe, nos mot nos så att säga. Pet, pet med spöet på vänster bog, jag ville alltså att han skulle flytta för spöet. Det gjorde han med hjälp av lite pekhjälp. Godis och beröm. Han fattade prylen rätt snabbt.

Att flytta en hov med hjälp av spöet var däremot jättesvårt. Han fattade inte vad han skulle göra. Jag drog lite lätt i tränset så att han tog ett steg framåt. När han klev med hoven jag pickade på med spöet så berömde jag. Jag tror inte han fattade vad det var fråga om. Vi får öva mer.

Stursk av framgångarna bestämde jag mig för att backa Juppe längs hela ridbanan med hjälp av spöet. Jag ställde honom vid A längs medellinjen och så backade vi. Jag petade på hans bog och försökte styra med Juppes huvud.

Det blev ganska rakt.

På slutet ökade jag tempot och Juppe var med på noterna, det blev back med bra fart. Godis och beröm så klart. Juppe slickade sig lite fundersamt om läpparna, tydligen är det ett dominant beteende från min sida att backa honom. Det har jag också läst mig till någonstans, eller hört från någon av mina hästgurus.

Nu fick marängen hoppa ut till grabbgänget i hagen igen.

Och i stallet hängde massor av bevis för kärlek från taket. Juppes juldekorationer släppte från sin tejp efter en dag, får göra något åt saken. Anton däremot är stallets blingblingkille:

Visst ler han? Det här är kärlek det.

Drottning B tittar intresserat men avvaktande på. Jag får klappa på hennes älgmuleformade mule så länge hon har hopp om en äppelgodis. Annars får det vara.

Idag ska hon få skor på bakbenen igen. Onda hoven är mycket, mycket bättre och snart finns det hopp om att få komma ut i drottningriket hagen igen.

Nu nöjer hon sig ändå med min simpla person som sällskap efter att jag släppt ut förmiddagssällskapet för lunch. Så länge jag går och städar och pysslar i stallet så ropar hon inte efter undersåtarna. Lunchhöet hjälper säkert till ...

Och innan jag tog in Juppe för den lättare workouten så öppnade jag lunchgrinden för grabbarna. Ofsi befäster sitt ledarskap så fort han ser Argeisli (A väntar fortfarande till sist innan han går fram till lunchhöet). Vem vill mucka med den här killen?