Fint sällskap hade vi också, både Fluga och Ofsi följde med. Ut på ridbanan och traaaaavaaaa, istället för att rida lätt så gjorde jag en grov parodi på det som Kyra kallade en levande sits. Alltså motsatsen till att klämma ner rumpan med våld i sadeln.
Kyra pratade om att när man studsar en boll kan man inte slå till den i uppåtstudset, då stannar bollen av. Man måste låta handen (sätet) följa med i uppåtstudset och sedan använda kraften nedåt för att få mer fart (luft i stegen på hästen).
Juppe blev oerhört fundersam när jag istället för att rida lätt i traven studsade som en galning, jag for hit och dit i sadeln och Juppe blev orolig över min dåliga balans. MEN låren slappnade av, och när låren slappnade av så slappnade knä och underben av. Och då kände jag helt plötsligt mycket mer av vad Juppe höll på med.
Han kan minsann behöva ta lite ansvar för mig också förresten. Jag tror jag daddar honom med att hålla balansen för både honom och mig.
Efter den uppvärmningen fick vi en härlig timme i skogen. Tanten Fluga var riktigt piggelin! Och eftersom jag var ovanligt avslappnad var Juppe som en filbunke.
Tänk vad härligt det är när en polett trillar ned. Även om det ska behöva ta ett halvår. Nu fattar jag vad ridfröken har varit på mig om. :-)
Så här härligt hade vi det:
Fluga till Ofsi: håll dig på din kant slyngel!
Bettina till Ofsi: vad sägs om ett par extra öron?
Tre amigos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar