Lustigt. Juppe höll sig verkligen tätt intill Ofsi. Som ett frimärke på ett kuvert. Och Fylkir kände sig som hemma på sin barndoms lekmarker. Han var också som en skugga till Ofsi, men av ett annat slag ...
Juppe vänder försiktigt på huvudet för att kolla vad som händer egentligen.
Ofsi knallade livstrött till vattnet för att ta sig en slurk. Ska du dricka? Då ska jag det också. NU, sa Fylkir.
Tror båda killarna kommer att sova gott inatt. Kanske alla fyra, det är nog spännande när en nygammal kompis dyker upp i hagen igen.
Kunde de inte jaga runt varandra allihop istället och smälta bort lite fett, tänker jag grinigt. Galoppera några varv, göra av med några kalorier istället för att de snart ska se ut som luggslitna penntroll av bit och gnafs och tjafs. Killar, alltså. Obegriplig sort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar