Andra bullar och så vidare

I går kväll fick jag och Juppe rida igen en lektion med ungdomarna.

Trivsamt nog fick vi rida igenom ett v5-program på ovalbanan.

Intressant nog tog jag inget spö eftersom jag trodde/tänkte att lektionen skulle handla om att räkna takten och hålla takten i olika gångarter.

After ride. Juppe hittade bästa sovplatsen med utsikt mot grinden och kvällsserveringen.

Baldur II hittade samma plats och var visst lite pömsig.

Sällan eller aldrig har jag sett en häst gäspa så många gånger efter varandra.

Tyst, sa Juppe. Du gäspar sönder mitt öra.

Lektionen då?

Juppe är en maräng. Det är han ju alltid.

Men det bor en liten latmask i honom. Det var VÄRST vad det var besvärligt att trava bort längs grusvägen när det var dags för uppvärmning. Vi fyllered med bogarna skvättande åt alla håll.

Mannenvännen har tålmodigt lyssnat på mina rafflande stallhistorier, om Juppar som helt plötsligt har trampat mig på tårna två gånger på kort tid.

Och så kom han hem med det här bytet från biblioteket.

Nu ska vi göra en liten omstart igen, igen, igen jag och Juppe. Vi behöver sådana med jämna mellanrum.

Nej, det handlar ju inte om vilt stegrande hästar som äter sina mattar till frukost. Men det handlar om en stilla vardagsolydnad, ett litet, litet övertag och en fräckhet som växer till som jag inte trivs med.

Det är bara det som ska poleras bort. Alla andra olater får Juppe hållas med. Omåttligt godisintag, pekande mular mot hökassar, uppmanande blickar mot stigar som verkar roligare att rida på än den som jag valt.

Jag är inte ute efter att skapa diktatur. Jag nöjer mig med en gnutta respekt.

Det gäller förresten på alla områden i livet. Jag kräver inte mer.

Oändligt intressant, sa Juppe.

Du får gärna berätta mer.

I morgon?

(Finns det något sötare än en trött häst som står och försöker hålla sig vaken?)

Nu teamade Baldur och Baldur upp sig som sovsällisar istället.

De tröttnade också på min föreläsning.