Och ploff ner i trav

Juppe kör med mig. Så är det bara. Jag ska inte sitta där i sadeln och tro att jag kan bestämma saker som tempo och gångart.

Suck.

Men, nu börjar jag bli så förbaskad att det är lättare att säga ifrån. Ännu lättare blir det när ridfröken spänner sina skarpa ögon i oss. I morse fick vi nämligen en lektion tillsammans med Fluga o Co också.

Lektioner is the shit.

När jag verkligen, verkligen, verkligen koncentrerade mig och fick fatt på Juppe när vi töltade på en volt och sedan fortsatte på fyrkantspåret - då gick det fint. Tills jag inte orkade koncentrera mig längre, ploff ner i trav.

Jämn och stadig kontakt, ska sitta och mumla det på jobbet för mig själv som ett mantra.

Nästa gång ska jag rida Fluga och Caroline hoppa upp på Juppe, det blir kul! Tror också att någon kommer att bli snopen. :-)

Juppe jättedöv

Skalade av två lager långkalsong till på Juppe, phu, snart ska det väl ta slut?

Redan då märktes en viss . . . retlighet. Någon liten glimt i ögonen som glimrade förbi.

Ja, ja. Upp och iväg. Morgonens grådis och regn hade som genom ett under förvandlats till en stilla vårkväll med sol på trädtopparna och fågelkvitter som bakgrundsmusik.

Tölta, tölta, töööölta, tänkte jag.

Hur gör man? Sa Juppe. Den jäveln.

Tölt i tre steg, sedan trav. Till slut blev jag arg, och rappade på rumpen rejält med spöet, då gick det bra i sex steg.

Från början hade jag bara tänkt ett varv på grusvägen, mest för att få umgås med Juppe och njuta av kvällen.

Nu blev det två varv OCH ett varv i klätterbacken. Varv två blev enbart trav, jag lät inte Juppe sakta ner en sekund. Då var jag tyvärr rätt förbannad.

När vi närmade oss hemmaplan igen var Juppe totalt sjöblöt av svett, men inte särskilt tagen av travturen. Får väl helt enkelt vara nöjd med det - Juppe har rätt bra kondis tror jag. Yey. Det är väl de bra sakerna man ska fokusera på. Så, då var det gjort.

Ville hjälpa till att ta in de busiga grabbarna, Juppe stod ju redan i sin box. De återstående två var på samma humör kan man säga. Två rävsvansar bakom varje piggt spetsat öra.

De sprang raskt mot stonas hage. Som vaktades av matronan Baldursbrå och var stängd så klart. Under tiden stängde jag lugnt och metodiskt flyktvägen ner till grabbarnas lunchhage. Moahahahahah. Jag hade dom som i en liten ask.

Argeisli provade VARENDA box i stallet och visste helt plötsligt inte alls var han bodde. Jag hjälpte honom att komma ihåg det. Ofsi gav upp direkt och gick hem till sig.

Men det är bra att dom är pigga gossarna.

Fina fossingar igen

Så har bästa hovisen varit här igen. Nu går Juppe på fyra cylindrar. Vi testade bums på vår lilla grusväg. Två rundor blev det.

Tyckte inte riktigt att jag fick med mig rumpetussen, så jag bröt en björkkvist till spö. Det tyckte inte Juppe om, men jag tror det blev lite bättre. :-))))

Juppe backar bort från mig på kommando

Ja, vad gör man en regnig kväll i april när bästa gossen sparkat av sig höger baksko - igen.

Man går ut till lilla ridcorallen och myser. Juppe var på riktigt uselt humör efter en dag ute i hällregn i hagen. Kanske var han också fortfarande omåttligt sur för att han fick halva skägget bortryckt av mig igårkväll när gunstigjunkerligisterna bestämde sig för att dra ner till stonas hage när det var dags att gå in för kvällen.

Tror faktiskt en hel del av de anklagande blickarna gick ut på det.

Som man bäddar får man ligga Juppe. Mer är det inte med det.

Kvällen blev trivsam i alla fall, som ni ser. Han är ju en gudomligt begåvad häst. Ovanligt klok och därtill söt så man svimmar.

Ofrivillig ledarskapsövning

Det som är jättejättebra är att Juppe faktiskt är en riktig cooling - och att han litar på mig.
Det som är mindre bra är att det kunde ha gått riktigt illa.

Vi tog vanliga lilla lata rundan, nu med ingång över klätterbacken. I höjd med granarna som ligger över stigen (har berättat om hur vi bekämpat dem tidigare) så lyckas Juppe och jag snirkla över stammarna så att en granände fastnade i högra stigbygeln. Juppe blev fundersam och tryckte på så att granen stod som en båge ut från stigbygeln och mot fästpunkten i backen.

Jisses Amalia.

Här var jag ändå lite bra tycker jag, mitt i allt kaos. Juppe var suverän för han stod och väntade på order. Jag såg att bara vi kan backa så går det att lirka ut stammen, när trycket minskar. Så stående i vänstra stigbygeln lyckades jag ändå få Juppe att backa.
Sicken maräng
När vi var befriade från stammen så fick grabben beröm så klart, han snor runt med halsen och trutar med munnen i sin bästa gooooooodismin. Han visste att han varit jätteduktig.

Mycket fint att han litar på att jag grejar biffen.

Häpp, häpp, häpp!

Det är så bra att ha någon som ryar (på ett tämligen snällt sätt) och slår ned som en örn på alla underligheter man (jag) har för mig på hästryggen.

Juppe är en liten svettig maräng. Jag tror att han tyckte det var roligt att ha lektion samtidigt som Fluga.

Boots på och stängda händer, avslappnade knän och halvhalter och driiiiiiiiivning. Och sedär. Vi är ju faktiskt helt okej fläckvis.

En liten strakarmad klapp på axeln. Och på Juppe förstås. Vi har ändå lärt oss en hel del under det gångna året. Det gäller att inte glömma det.

Klapp, klapp.

Gloppeti, gloppeti, gllllllloooooppppeeeettttiiiiiiii

Tyckte Juppe såg lite piggare ut idag. Hade helt enkelt hopp om lite galopp med turbon inlagd i kvällssolen. Njaaaaa, en kort bit, sedan tog bränslet slut. Tölt var jobbigt det med. Stackars snuppis. Sjöblöt häst fick på sig täcke istället och traskade ut till kompisarna. Snart blir det nog bättre, lite päls försvinner ju dag för dag.