Häpp, häpp, häpp!

Det är så bra att ha någon som ryar (på ett tämligen snällt sätt) och slår ned som en örn på alla underligheter man (jag) har för mig på hästryggen.

Juppe är en liten svettig maräng. Jag tror att han tyckte det var roligt att ha lektion samtidigt som Fluga.

Boots på och stängda händer, avslappnade knän och halvhalter och driiiiiiiiivning. Och sedär. Vi är ju faktiskt helt okej fläckvis.

En liten strakarmad klapp på axeln. Och på Juppe förstås. Vi har ändå lärt oss en hel del under det gångna året. Det gäller att inte glömma det.

Klapp, klapp.