Nu har säkringen gått, sa Juppe

Visa det här inlägget på Instagram

Yeah, we are going on a masquarade that is a competition in tölt as well. Right. And you are going to play on a bugle. You have to practice, says Juppe. #jupiterfrånådalen

Ett inlägg delat av Bettina Bäck (@bbettina) 24 Sep 2018 kl. 8:56 PDT

Underbara tider. Jag och Juppe ska ju vara med på ytterligare en tävling. Sleipnirs tanttölt för ryttare över 30 av båda könen.

Där är det inte bara bra tölt som gäller, där kan man få pris för bästa utklädnad också.

Japp.

Juppe och jag tänker gå all in. Juppe ska vara räv, jag ska vara Hubertusjakt-ledare. En jaktledare tycker jag ska blåsa lite effektfullt i ett jakthorn precis innan själva tölten ska utföras.

Hå, hå.

Det kommer inte att bli lätt. Men det kommer att bli.

Herreminje. Varför ska vi alltid bli överambitiösa?

Svar: FÖR ATT DET ÄR KUL!

Hjälp. Tur att vi får skjuts till tävlingen så jag slipper bli hysterisk för den biten i alla fall.

Det här är min målbild (dit kommer vi inte att nå):

På något sätt har tölten kommit i andra hand. Hähum.

Juppe då?

Jag trodde han skulle bli lite rädd för instrumentet som jag fick låna av en snäll kompis.

Äsch. Han tittade lite sorgset på mig, väldigt oimpad av mina truddelutter. Så mycket förstod en Juppe att han var värd en godis efter en "fanfar".

Jag står för gratis miljöträning nu i stallet, vi hade två väldigt impade småbrudar som publik. Dagny var coolare, Abba mer uppsträckt.

Oimpad häst. Nöjd matte.

Jag har kontrollen - och vi har kul!

Nu är vi tillbaks i sköna läget där allt känns som en lek igen.

Jag förstår varför det har känts blä med trav på ridbanan till exempel. Men det tar vi en annan gång.

I dag hade vi sällis av kusin Frami på turen, och innan dess hade vi skönt sällskap i stallet av Ess (?) eller eventuellt Safir (?). Ooooiiiiii, alla dessa svarta hästar. Och så har jag kanske fått en svart häst själv också om Titania bestämt sig för att bli någon variant av svart.

Med svarta hästar förstår jag verkligen vitsen med att ställa dem i en mörk dörröppning för att få ett snyggt foto.

Måste bara fila på exponering. Och jädrars vad jag längtar efter ett bildredigeringsprogram. Usch, så det gör ont.

Och en ny dator. Fasen att jag måste handla alla härliga prylar ungefär samtidigt. Bildredigering får vänta.

Den här är fin. Lite feeling i den.

Bort med fönstren i bakgrunden bara, lite mer svärta eller ganska mycket, ställ människan lite längrefram, få henne att TITTA IN I KAMERAN. Bah, att man ska behöva dressera sina fotoobjekt.

Det är ju kul om någon tittar in i kameran.

Det här är Jessica som jag ska börja jobba med om några månader. Ska bli så kul och så spännande!

Jag tror att gemensamma intressen stärker en arbetsgemenskap.

Gud så onödigt att slösa pixlar på sånt där, sa Juppe.

Han var lite i gasen efter turen med Frami.

Det var pigga pållar båda två och jag höll fast vid det jag hade tänkt, BARA trav och galopp på turen. Jo, och lite skritt emellan. Men fokus på trav och galoppfattningar.

Det var fine med Frami och Karin.

Så roligt med piggelina kusar som ändå går att kontrollera.

Och jag är så stolt över Juppe. Jag mår så bra av att ha läxor att koncentrera mig på, som att hålla koll på vad mina händer gör (inte vissna i handleden) och böja av i armbågarna.

Ja, och så bra fattningar och avsaktningar förstås.

Och? sa Juppe.

Han fick vara lite mallig, för vi galopperade faktiskt två gånger extra på väg bort från kompisen.

Lite surt var det att behöva vända, men när vi väl kom igång så gick det finfint.

Frami belönade sig själv med ett lerbad i hagen efter turen.

Rulla, rulla och så - le mot världen, sa Frami.

Å, är du kvar?

Hö, hö. Jag menade putsa mulen graciöst förstås.

Upp och hoppa lilla loppa, sa Juppe. Nu är det min tur.

Och så LE MOT VÄRLDEN!

Ah. Hur var det nu? 

LE mot världen.

Och så vara graciös.

Jag är utbränd, sa Juppe.

Jag behöver en kaffe med konjak.

Varför får vi aldrig kaffe med konjak när vi rider ut?

Mäh, sa jag. Jag bjöd dig på en lättöl en gång, det ville du inte ha.

Vi får hjälp att jobba med galoppen

Jo, jo.

Någon är nöjd med sig själv.

Okej, okej! Juppe - du ska vara nöjd med dig själv.

Jag är också nöjd. Eller, mer än nöjd.

Nu känns det som en hel drös med små polletter är på gång att skramla ned på plats igen.

Förutom att dagens uterittslektion med bästa Matilda gick jättebra så är vi anmälda till en tävling till!

Galet.

Vi får sällis och skjuts av Jessica och Esset till Sleipnirs tanttölt som går av stapeln om två ynka veckor.

På tanttölten gäller det att vara fiffigt utklädd OCH ha en bra tölt. Jag har kommit på att Juppe ska vara räv och jag Hubertusjaktledare. Röd ridjacka är fyndad på fejan i säljgrupp, en kompis har ett jakthorn - nu gäller det bara att hitta en snygg mustasch.

Varför jag tycker att en jaktledare ska vara man och ha mustasch? Ingen aning, men så blir det.

Måste dessutom lära mig att tuta i jakthornet på rätt sätt. Det är mycket nu.

Tillbaks till dagen då.

Matilda är på mig med mina armbågar som vill slokna och mina händer som vill vicka i handleden.

Det blir ju så jädra bra när jag lyckas räta upp allt. Det ger effekt.

Dagens jädra wow blev ändå galoppen.

Men ta och tagga ned lite, sa Juppe.

Självklart har jag en f-a-n-t-a-s-t-i-s-k galopp. Också.

Älskade Juppe, sa jag. Jag vet.

Men jag ska ju göra rätt också.

I dag fattade jag att jag ska göra halvhalt när Juppe är nere i den där galopprundgången. Hittills har jag gjort det lite random.

En halvhalt när Juppe är mitt i ett språng säger ju liksom inte att han ska samla bakbenen under sig och rikta kraften uppåt. Visst, det borde jag ha kunnat räkna ut med lilltån.

Men det gjorde inte jag.

Jag tycker ju att det är himla kul att blogga. Jag märker att jag och Juppe har en allt större läsekrets.

Nästan lika kul som att blogga är att läsa andras bloggar, det blir nästan alltid läsning av bloggar som mycket unga personer skriver. Det är inte så vanligt med tant/hästbloggar.

Alltid, alltid skriver de där unga så självklart om sin träning. Nu märker jag att jag måste göra dittan och dattan - och så gör de det.

Jag har inte den kunskapen med mig.

Jag vet inte hur jag ska åtgärda olika "problem".

Nä, nu är du faktiskt lite hård mot dig själv, sa Juppe.

Va! sa jag.

Tar du mig i försvar?

Nu tycker jag du överreagerar igen, sa Juppe.

Men du kanske har en extra liten godis då?

Nä, men förutom att du delat min man och betofsat mig så är du ju faktiskt himla enveten.

Jobbigt enveten, sa Juppe.

Vi utvecklas faktiskt hela tiden. Och inte ska väl jag som islandshäst bedöma min matte, men jag tycker du har utvecklats typ 300 procent sedan du köpte mig. Hur man nu kan köpa en fri själ. Men det får ni stå för. Det lägger jag mig inte i.

Klart man blir glad av sådant beröm av sin häst.

Jag vinglade iväg till grannhagen för att försöka få till lite bra bilder av brudarna som går där.

Om inte annat så får de blixt-träning.

Flapoffa rakt i mulen. Nu bryr de sig inte längre.

De vet att jag och min kamera inte är så himla farliga.

Ha, ha, sa jag till bruden till höger.

Du har också en bad hair-day. Sympati! fnissade jag.

Inte roligt, sa hon då.

Tror hon är lite för ung för att ha den typen av humor.

Yoga - testa min youtube-favorit

För mig som är lat funkar det absolut bäst när jag släpar mig iväg till ett yogapass lett av en lärare.

Den yogaform som funkar bäst för mig är yinyoga. Yinyoga är egentligen som en enda lång stretch.

Precis som med ridning är yogan också en upptäcksfärd i din egen kropp - om du är lyhörd. Ojdå, varför är jag så kort i vänster höftböjare?

Hm, vad har jag gjort med axlarna?

Den höst som jag hade yogakompis (yngsta dottern) som såg till att vi yogade en ynka gång i veckan blev jag så mjuk och härlig i kroppen som jag vet inte vad.

Nu har jag tagit nya tag igen. Den här gången framför datorn.

Eftersom man yogar på golvet ställer jag datorn i soffan, det blir lagom högt upp för att jag ska kunna tjuvkika på filmen under tiden jag jobbar. Som nybörjare måste man ju göra det, för att lära sig positionerna.

Här kommer min youtubefavvis Yogamala (Anna Germundsson) som berättar vad man måste ha redo inför ett pass.

Yogablock är ju löjligt dyra. Jag har upptäckt en affär som satsar på billiga block. Danska kedjan Flying Tiger som bland annat har butik i Västerås har ofta billiga sådana.

Fuska inte med kuddar, filtar och block. Det behövs för att pallra upp kroppen. Det ÄR ingen tävling, yoga ska bara göra lite ontskönt när det stretchar, det ska inte ge men för veckor framöver.

Det som bra med youtubefilmerna är att man kan välja hur länge man vill yoga. En sur och stressig dag kan man välja till exempel den här, som tar 20 minuter allt som allt.

20 minuter har alla tid med.

Ah.

Och så kan man välja den här nästa gång, ett pass som verkligen går igenom ryggen:

Jag gillar Yogamala för att hon inte är överhurtig. Hon erkänner när hon själv får kramp, berättar att hon också har svårt för en övning.

Variation är ju skönt tycker jag. Den här kör jag ganska ofta. Okej då. Inte tillräcklig ofta.

Om Yogamala rider islandshäst? Jajamensan!

Seså. Skutta ut på hennes kanal nu och hitta ditt favvopass.

Det braiga är att hon har både superkorta och längre pass. Allt efter humör och ork.

Lite yinyoga före läggdags gör underverk, det är verkligen ett sätt att komma ned i varv. Lite som en godnattsaga för kroppen. :-)

Vänta, vänta. Den här är bra också:

Här är en variant på godnattsaga:

Själv har jag precis hoppat på den här utmaningen:

Jag har bara hunnit med pass ett. Ha, ha. Jag hade lite svårt att hänga med i alla byten av positioner, men jag tänker slutföra utmaningen!

Återkommer om resultat.

Galet - vi är anmälda till tävling

Jädrar i min lilla låda.

Nu är det gjort.

Jag och Juppe är anmälda i V5 till Tölt.nu:s hösttävling den 20 oktober.

Nu har vi fyra ljuvliga höstveckor på oss att TRÄNA.

Ja. Alltså. Vi åker inte dit för att vinna.

Vi åker dit för att: 1. Överleva. 2. Få domarkommentarerna. 3. Förhoppningsvis ha roligt. 4. För att jag slutligen ska få in i min tröga, tröga skalle att Juppe inte är en skadad häst utan en frisk, lönnfet, stark och GLAD häst. 5. Öh, jag minns inte.

Juppe: Ja, ja. Hö, hö. Träna ja. Och tävla.

Oj, oj. De kommer att få se något oerhört vackert och imponerande.

Jag kommer att få alla fåniga rosetter. Suck.

Min delikatessköttbulle och jag har samma inställning till publik.

Vi älskar dom.

Nej, jag vet. Så får man inte säga. Inte heller får en erkänna att det är roligt att vara med på bild. Det är det också.

Juppe är fullständigt självsäker inför det här.

Ska försöka anamma tankesättet.

Annars? Dagen blev underbar, med finfina stabila brudar på sällis på långa skogsturen.

Så roligt med pigga pållar (och ändå kontroll).

Va? Det känns som jag glömt något, sa Juppe.

Horsie, sa jag. Horsie.

(Fasen, måste fixa ny hjälm. Fattar inte att jag får en sådan rand i pannan av hjälmen).

He, he. Det syns inte alls, sa Juppe artigt.

Host. Måste bara dricka lite.

Lektion var precis vad min kropp behövde

Oj så konstigt det känns och oj så skönt det är att ha jobbat sin sista dag på Mittmedia och VLT.

Skönt på så sätt att det ju ändå blev en anspänning med avtackning och fina presenter från kolleger och en himla massa känslor.

Ingen kan säga annat än att jag jobbade in i kaklet, två helger på raken och kväll. Bombhot i Södertälje sista kvällen. Jo, jo.

Jag har varit som en sladdrig övermogen tomat i dag. 

Så himla skönt att jag fick rida igen en missad lektion, jag hade inga hjärnceller över till att tänka ut något bra för mig och Juppe.

Jag fick cykla baklänges med cykelhjulen och mjuka upp hela kroppen. Det behövdes.

Tydligen hade jag överaktiva axlar, ha, ha. De viftade nog glatt efter helgpasset framför datorn.

Puh.

Nu har jag semester i TVÅ månader.

Det tror jag faktiskt blir jättebra, både för mig och nya jobbet. Nu ska jag avveckla det som faktiskt har varit min jobbidentitet sedan jag var 18 år.

Och få skriva lite eget i lugn och ro.

Ah.

Om Juppe tror att han ska få mysa in hösten har han fel. Nej, nej. Jag klurar faktiskt på att anmäla oss till en tävling. Är så pepp på att träna så det finns inte.

Vi har längtat efter regn - kom ihåg det

Det blev ju inte så jättemycket ridet igår, så jag hoppade faktiskt upp barbacka på Juppe i dag.

Vi knogade runt på ridbanan i lite fisigt regn.

Märkligt hur svårt det kan vara att få de där baklängeshjulen att snurra som ska hämta Juppes bakben.

Vi var ganska duktiga ändå.

Juppe samlar på manliga skråmor i sann Juppestyle.

Senaste tillskottet är ett snygg ärr i ansiktet.

Både jag och Juppe vägrar deppa för att det regnar.

Nu gäller det att komma ihåg att vi längtade som tokar efter det här i somras.

En fin ledig dag. I morron börjar jag jobba första dagen i sista veckan på jobbet.

Kväll hela veckan, så det blir fullt skubb in i det sista.

Jag har hyrt in Matilda att rida Juppe två gånger, det känns bra. Det kommer att bli mycket ändå att tänka på tror jag.