Vår senaste läxa vi fått av uterittsfröken är att få styr på galoppen.
Oerhört komplicerat. Massa ben att hålla reda på, sa Juppe när vi diskuterade saken under en av våra ätarpromenader.
Ja. Jag är beredd att hålla med min häst.
Dagarna fortsätter att flyta in i varandra lite grand sådär.
Det enda jag vet är att jag försöker hålla på uppsuttet varannan dag och markarbete varannan.
Nu märks det att det är bra att det blir flytt till hagarna nära stallet i morgon.
Hästen står oftare och oftare och väntar på mig.
Nu är vi trötta på sommarlov och vildmarksliv.
Japp, japp.
Galoppfattningar.
I dag hade vi uterittslektion. Så bra prylar att ha någon som verkligen örnar på det vi gör, både jag och Juppe.
Du tappar stigbyglarna när vi galopperar sa Juppe förnumsigt.
Ja, det vet jag väl, sa jag. Du har bara tjuvlyssnat på fröken Matilda.
Det får man ändå ge dig att du försöker följa med i min oerhört runda och trevliga galopprytm, sa Juppe. Men tyvärr, tyvärr så viftar du med i rörelsen med dina lustiga ben. Och vips är stigbygeln borta.
Skit på dig, sa jag på ett ganska omoget sätt då.
He, he, he, sa Juppe då.
Fasen.
Det blir på något sätt så himla vispigt och knöligt med alla armar och ben vid galoppfattningar. Och benet som ska bak vid fattningen får liksom ingen kraft.
Tror jag fått hjälp att tänka mer rätt: inte tjata fram en galoppfattning utan mer - pang - galoppfattning.
(Lyx-Juppe som jag hittade honom i hagen en dag, flankerad av Viggo och Frami som båda viftade flugor från hans nos).
16 fattningar ska få vi till på en ganska lång raksträcka.
Jo, jo. Det är en utmaning som heter duga. Och trav emellan, och ny galopp, pang, pang.
Både jag och Juppe har varit fantastiska om jag får säga det själv den här sommaren.
Just nu är vi inne i en liten dipp där Juppe har svårt att stå still när jag sitter upp, han är väldigt stissig vid skötselplatsen vid bilen också.
(Älskade Juppesnupp, som alltid kommer mig till mötes i hagen).
Det sköna är att jag inte tycker att det är så farligt.
Visst, lite trixigt och knöligt. Men iväg kommer vi.
I dag var allt farligt fram till dess att jag hoppade upp.
Vad gör pållerusk i uppförsbacken ut ur skogen?
Frustar som besatt.
Han vet vad vi ska göra och tycker nog att det är skönt att vi är iväg.
Att komma till stallet i morgon blir kul.
Som en slags nytändning.
Nu kan det bli mer fokuserat markarbete.
Ska vi vara ärliga så har markarbete ofta varit gräsätarpromenad under sommaren.
Viktigt det med.
Inte minst för kompisskapet.
Kompisskap är viktigt för mig.
Och även gräsätning kan bli en övning i tålamod för båda och i lydnad.
Jag är måhända en något överbeskyddande matte, men å andra sidan en ganska snäll sådan. Pållerusk får mycket ättid.
Men - jag vill stampa runt i gräset först.
Den som ser oss på gräsätarpromenad ser ofta en hoppande matte som stampar i backen för att skrämma ormar.
En häst som suckar och väntar.
Suck.
Väntar.
Väntar på ett: varsågod.
Först då doppar man ned mulen och äter.
Jag personligen är inte rädd för ormar, jag tycker de är vackra djur.
Men - jag är skraj för vad ett bett kan göra med en fin mule. Hästar svullnar ju ofta upp så mycket om de blir bitna. En mjuk mule är helt fel del att stoppa fram till en huggorm.
Himla mycket pladder, himla många bilder blir det.
Tror det är ett sätt att säga hejdå till sommarhagen för i år.
Vi har haft en del tuffa somrar när gräsätarpromenader har förmörkats av otäcka tankar och oro kring Juppes skador.
I år har det inte bara varit värmerekord, våra sinnen har varit gemensamt soliga.
Sommaren har varit en sommar när Juppe lagt på sig fler muskler. Glatt dinglat med snoppen i hagen efter träning, nöjd med sig själv.
Han är så personlig och så rolig min häst.
Och så smart. Här är han grymt irriterad för att jag står på en sten i hagen och han inte förstår varför.
Jag ville ju bara fota en snygg häst och få med lite av fantastiska hagen.
Nu ska det bli skönt med rinnande vatten i ett prydligt stall.
Näej. Jag tänker inte alls tänka mig och tro att det där prydliga inbegriper höstliga regn och leriga hagar. Nope.
Nu är det säsong för träning på ovalbana och ridbana. Skönt.
