Äntligen kom kameran fram!

Hur svårt var det där på en skala?

Vänta, vänta.

Jag svarar själv.

Inte svårt. 

Stäng av blixten!

Är du inte klok?

Tror du att jag vill ha monsterblänk i ögonen?

Redo?

Juppe i magnifik pose, lite lätt fotad underifrån.

Är det där det djupaste du kommer ned?

Vad har hänt? Tränar du någonsin på något?

- Men Juppe, det är lite ler . . .

TYST!

Jag koncentrerar mig.

Det är så OERHÖRT sällan jag får mig avporträtterad nu för tiden så man kan få för sig att man är en negligerad och bortglömd häst.

Bortslängd som en lerig och tufsig leksak.

Förbisedd.

En okammad, hafsig hög av löst skinn över klapprande revben. 

- Nä, men vad f . . .

JOJO. Sanningen svider.

- Jag har ju varit här nästan varje dag?

- Fem, sex dagar i veckan hittar vi på äventyr du och jag. Vad fasen handlar det här om?

Jag vet. Ville bara se om du var vaken.

Du verkar liksom lite matt i pälsen och orkeslös. Inte särskilt kreativ.

Vad tror du om en profilbild?

Aaaaaahhhhh. Jag kan unna alla min profil faktiskt.

Nya griniga chefen Fylkir kan också få se min profil.

Sällsynt deppig kille.

- Dep . . .

TYST!

Jag koncentrerar mig. Nu kommer det bästa.

Det ska vara precis lagom. Inte för mycket, inte för lite.

Charmiga små böjar i mungiporna.

Fasen vad länge sedan det är jag fick beundrarpost förresten.

Kommer du ihåg när jag fick mitt portätt MÅLAT. Det var grejer.

Okej, håll i dig nu då. I kameran. Som det tydligen är så svårt att ta med till stallet.

Där satt den.

Världen behöver inte tacka mig.

Skicka en godis eller annan beundrarpost så blir det bra så.

(Mattekommentar: Eh, jag får släpa med kameran till stallet lite oftare tror jag. Vi har varit i farten på alla underbara nygamla ridvägar i fint sällskap. Cheesus. Får väl köpa ny kamera om det ska vara på det här sättet, det verkar som att det är värt det. Hur har ni det i decemberslasket /snön?).