Det här går inte! sa Juppe.
Va? sa jag.
Vi kan INTE ha lektion i regn i december.
Jag känner att min konstnärliga frihet begränsas, hämmas, dödas. Rinner ut.
Det går inte att hålla takten i någon gångart.
Vad har du på huvet? frågade jag.
Buga lilla vän, så ska jag berätta.
Va? sa jag. Är det någon skruv som är trasig?
Vad har hänt?
Det kan man säga, sa Juppe.
Jag vill veta var du har gömt snön!
Jag vill ha min snö! Vinterpälsen är redo. Jag är redo.
Hovskäggen är redo, mitt vinterskägg är redo.
Fortsätter det så här kommer jag att mögla.
Jag har precis utropat Det Nya Riket.
Jag heter Fjärtankamon och du ska buga. Och servera mig vintermineraler i guldkrubba annars blir jag ännu mer djupt deprimerad än vad jag redan är.
Jag kan bjuda på ett äpple? sa jag.
Gud så snålt, sa Juppe.
Men okej! Ro hit!
Jag menar allvar med att jag inte pallar november i december.
Så i morron tänker jag vara någon annan.
Det muntrar upp mig och det vill du väl? sa Juppe.
Självklart, sa jag.
Bra jobbat på lektionen förresten. Riktigt bra jobbat.
November i december till trots.
Ska ju bli kul att se vem du är i morgon då.
Hur har ni det med humöret i decembermörkret (och slasket?).
Vad gör ni för att muntra upp er?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar