Tigger? Jag tigger inte! Jag frågar bara vad det är i fickan

Tigger? Jag tigger inte.

Gud vad oartig du är, sa Juppe.

Jag bara kollar fickorna här. Av omtänksamhet.

Mmmmmmm. Jag känner en doft av . . . morot.

Juppe. Ibland känns det som om du glatt skulle kunna sälja mig för typ, en morotsslant.

Nej gud nej.

Hur kan du tro det?

Bah, sa jag då. Och så sa jag att det vore ju kul att få ett kort av dig och bästisen.

Och då menar jag inte bästis som i Johannas fickor.

Dumsnut, sa Juppe då.

Jag drivs bara av de ädlaste motiv.

Det är ju tungt för Johanna att bära all morot. Efter dagens långa promenad måste det kännas kämpigt. Jag menar, vi var ändå i farten 1,5 timme.

Fint, fint, sa jag då.

Ställ upp er nu då! Jag vill ta ett fint kort av er. Det här är ju värre än att ta foton av två bångstyriga småbarn.

Gode gud, sa jag sen.

?

Morot?

Varsågod.

B-A-L-D-U-R

Jo, jo.

Så är det när bästisen har en medryttare som är förskolepedagog. 

En kan vara trygg i någon form av rättvisa. Eller hur Baldur?