Varför det ska vara viktigt när man som jag är kortväxt och relativt lätt (har personlig maxgräns på 60 kilo för att efter det passar inte mina älskade kläder)? Inte vet jag.
Jag tycker det är fint helt enkelt med lite större hästar.
Tinna som är fölet Titanias mamma verkar ha läst mina tankar. Hon har bakat något som jag TROR kommer att passa mig väldigt bra.
Tänk. Jag trodde inte att jag skulle ha några större känslor för Titania innan jag lärt känna henne mer.
Det är inte många gånger som jag umgåtts med den här lilla köttbullen på nära håll.
Men det räcker tydligen.
Jag älskar hennes nyfikenhet och självsäkerhet.
Som när hon irriterade mamma genom att undersöka nya tanten som skulle flytta in i avelsflocken.
Visserligen genom ett boxgaller, men hon kunde inte slita sig.
(Hon fortsatte i hagen efter ihopsläppet).
(Hon fortsatte i hagen efter ihopsläppet).
Titania är som sagt inte det vackraste föl jag sett.
Som om jag bryr mig.
Jag upptäckte till min fasa att jag berättade förvirrade berättelser för min omgivning om hur jag drömt om mitt föl.
En filmad snutt på töltriding-kanalen om någon som tyckte att hästar med för lång hals inte var bra för balansen (folk har ju åsikter om allt) fastnade i min stackars hjärna. Någon natt senare drömde jag om kanonkulan Titania.
Hon var faktiskt den mest perfekt designade passhästen som världen någonsin skådat.
Som en spolformad komet med perfekt balans slog hon oss alla med häpnad.
Herregud. Har du inte egna föl att drömma om? sa Tinna.
Jo, två, sa jag lite lamt.
Två? sa Tinna (hästar är så dåliga på att räkna).
Hon tittade på sitt väldans välväxta niomånaders föl och vinklade öronen bakåt.
Det är faktiskt inte kul när hon tuttar längre.
Tinna är gudasnäll och tillåter nervlugnande snuttar. Sedan stryks öronen bakåt och hon nyper till sin dotter.
En dotter som nästan får niga för att komma åt mjölken. Hon är STOR.
Hoppas storleken håller i sig.
För den som är intresserad av hur vilket sätt som avvänjningen görs och hur det påverkar fölet rekommenderar jag Jessica Andersson ambitiösa kandidatarbete inom veterinärprogrammet.
Tinna behöver inte läsa. Hon bara gör.
Ja, jag har utvecklat starka känslor för henne också. Herregud. Tur att jag har fast jobb och sysselsättning på dagarna och inte obegränsat med pengar, annars skulle jag på allvar bli en crazy horse lady.
Jag blir stolt när Tinna tillåter att jag får borsta henne och torka ett öga som är lite rinnigt.
När jag ser att hon parkerar sin breda mammarumpa mot boxväggen för att kunna vila och njuta lite extra och blundar när jag borstar mitt bästa.
Kolla bara hur hög niomånadersbäbisen är!
Och se här hur snäll Tinna är med sin mega-bäbis:
Jag har väldigt lätt för att tycka om människor, men ibland tar det tid för mig att ta till mig nya hästar.
Jag är inte särskilt kaxig runt främmande hästar, men några hästar fångar mig precis som människor gör. Genom att bra vara, och vara på ett sätt som är lite annorlunda än mig själv (och referenshästen Juppe) och därmed spännande.
Min toleransnivå är hög för individer som fungerar annorlunda än jag själv gör.
Det kan rentav vara det där "annorlunda" som gör att man går vidare i livet och lär sig mer om sig själv.
Ja. Det var väl ungefär det jag behövde få ur mig ikväll.
Har du något förhållande till något föl eller fantastiskt föl-mamma?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar