Lite stelt - lite knyckigt i traven

Jag har känt av en liten bångstyrighet i Juppe de senaste gångerna jag ridit.

En ovilja att böja sig och en stelhet i traven.

Numera tar jag faktiskt sånt med någorlunda ro.

Min första tanke är då: markarbete.

I markarbete ser man ju kompisens kropp så mycket bättre och det är fin gympa för en stel kropp.

Det var lite grinigt från start.

Det var inte självklart att böja och ställa bara huvudet åt båda hållen.

Aha. Då vet jag det.

Nu blir det till att skärpa till sig med markarbete helt enkelt.

Det var också svårt att få med sig bakkärran i traven. Åt ena hållet ville bogen inte alls hålla sig på sin plats.

Små rundor åt båda hållen, böja, peta med spö på bog - pick, pick.

Juppe gjorde sitt, han tog faktiskt stöd i longerlinan. Det är duktigt.

Som avslappning körde vi trav längs fyrkantsspåret, Juppe blev svinsur när jag föreslog galopp.

Han spunkade ur en gång och så ställer han sig och glor på mig med upprörd giraffhals.

Men, men. Det ger sig snart med girafferiet bara han får lite annat att tänka på.

Jag tror att min kompis är lite lat också. Han gillar inte när arbetsmängden ökar.

Efter fina avslappnade löslongeringar i trav så frustade han nöjt.

Det är bästa kvittot. Då vet jag att han mår bra i kroppen och i knoppen.

Vi fick till och med lite harmoniska galoppfattningar, jag har bestämt att vi ska jobba lite mer med det. Galopp på volt är nämligen svår och Juppe bjuder inte på en bananböj, han försöker kompensera och balansera på annat vis.

Som sagt. Markarbete is the shit.

(Muttra, muttra. Ro hit med godis, mummel, mummel).