Nej, jag tänker inte radda upp allt som jag inte är så nöjd med efter en heldagskurs med tävlingstema (men okej, okej, några förbättringspunkter kommer längre ned. Mycket längre ned).
Nu försöker jag i alla fall tänka nytt och bättre.
Jag är vansinnigt nöjd med att Juppe var vansinnigt nöjd med sig själv efter heldagskursen.
Efter förmiddagens programridning så kände han sig rätt färdig med dagens insatser tror jag. Han gick visslande ut i hagen för en stärkande tupplur.
Jag har tur som har en häst som har en helt taktren tölt, som är lättväxlad, frisk, glad och bussig. En bra kompis helt enkelt.
Vi värmde upp individuellt. Mycket bra för mig. Det är en utmaning för mig att få Juppe kvick och vaken, jag var jädrigt nöjd får jag säga. Uppvärmningen fungerade perfekt!
För oss är en halvtimme lagom tid. Jag vill hinna skritta och upptäcka min egen kropp innan vi tar itu med Juppes.
Det var till och med en lite lättare övertaggad Juppe och dito matte som äntligen fick rida sitt program. Juppe undrade lite upphetsat hela tiden om: det är galopp nu?
Trivs.
Det är roligt att han vill. Och att jag vill.
Snäll kursis filmade oss. Film är så bra grejer. Den visar skoningslöst om matten till exempel glömmer att driva, eller inte vågar hålla ihop Juppesnuppen.
Något händer i mitt huvud när jag tror att det är tävling, jag vågar liksom inte inverka.
Nu tänker jag faktiskt tänka att det är väl himla bra det. Inte att jag bara sitter där som ett mähä, utan att jag upptäcker det. Och att det finns kräm att ta av. Mer sprutt i Juppeluppen att ta fram.
Om jag beställer det.
Visst är det ändå spännande hur ett tävlingsmoment kan spöka med ett huvud? Eller två då.
Efter makalöst god lunch och teori var det dags för låtsastävling.
Samma grej här. Min vänliga häst ställer upp på en omgång på ovalen igen. Inga problem.
Den omgångens bästa: att jag kände mig helt trygg med galoppen (nej, jag är inte rädd för att det ska gå fort eller att jag ska trilla av), Juppe rullade på och jag kom ihåg att halvhalta när bollen rullade längst ned. Det kändes bra.
Det var bara den lilla detaljen att jag glömde driva. Igen.
"Domarkommentarerna" som vi fick av instruktör Annica och Matilda gluttade jag bara som hastigast på. Jag vill för h-e aldrig mer läsa en kommentar i stilen med "energifattig", då tror jag nästan det är bättre med galopp istället för tölt. Eller taktfel. Vad som helst, bara inte energifattig.
Jag ska be kompisar att filma mig lite då och då när jag tränar. Filmen visar sannerligen sanningen, det är skönt. En maffigare tölt, det vore väl något att ha som mål.
Filmerna visar jag inte. De ska jag sura lite över först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar