Och ja, så här blir det när man skriver ett inlägg alldeles för långt efter att kursen varit.
Superkort sammanfattning av det som hänger kvar i huvet: alla ekipage verkade nöjda, Anders Eriksson höjde aldrig rösten utan konstaterade bara med ett jaha, om någon gjorde något som stack ut. Och det behövde minsann inte vara fel utan så kan man också göra. :-)
Saker som alla med minsta lilla dröm om att kunna köra in sin häst bör träna på, och kanske alla andra också:
- Ett kommando för sakta av och ett annat för stopp. Och stopp ska vara stopp.
- Hjälp hästen med de olika gångarterna med röstkommandon. Ibland blir det bara ett ändlöst smackande och till slut vet varken hästen eller ägaren vad som ska till.
Baldur hade aldrig varit i ett ridhus! Och aldrig haft svanskappa på sig.
Coola killar klarar allt.
(Helt otroligt att han stämplats som "problemhäst" när ekipaget var iväg på NH-kurs nyligen.)
En av Anders Erikssons missions in life är att se till att tömkörningsutrustning för hästen är bra. Eller i alla fall inte direkt skadlig.
Hans egendesignade gjord från Tärnsjö har kopierats av billighetsmärken, som tyvärr har missat den lilla detaljen att vitsen med designen är att manken går fri från tryck.
- Om hästen gör rätt och höjer ryggen när den jobbar, så får ju inte tömkörningsdäckeln göra ont på ovansidan, sa Anders Eriksson.
Säger sig ju självt. Tänk att man får sälja sånt.
Okej. Jobba i ett hus. Det börjar arta sig, såg Baldur ut att tänka.
Sen är det väl bara att tuta och köra?
?
I och med att jag inte körde själv så hänger man ju inte riktigt med i alla svängar. Men, här är min fria tolkning: (Kommentera gärna om jag har fel)
Allt som man som ryttare kan göra fel från ryggen kan man också göra från backen. Och tvärtom förstås.
Med andra ord - det går inte att draaaaa en häst rätt. En töm får absolut inte vara för tung, den ska vara behaglig för hästen.
En bog som flyter ut går inte att dra in med motstående tygel. En liten lätt skakning av tömmen mot bogsidan kan hjälpa.
Här kan pisken också vara en hjälp, den går att lägga lätt mot den del man vill korrigera.
Här törs jag baske mig inte skriva så mycket mer. Anders Eriksson tyckte alla skulle köpa han bok, och lära sig mer.
Själv hoppas jag på en frisk häst och möjlighet att kunna vara med på kurs istället. Det ger ju så oändligt mycket när ett par erfarna ögon kan vara med när man själv fipplar med tömmar och pisk.
Här frågade Baldur något. Och Anders berättade. Vad har jag glömt.
Men det var hemskt kul att se hur avslappnad Baldur blev och hur duktig han såg ut att känna sig.
Jag blev impad av hur mycket ekipaget ändå hann med under en timme.
Så himla roligt också att kika på de andra, varav ett ekipage körde utomhus på en stor ridbana.
Kolla Anders benföring. :-) Snacka om kroppsspråk.
Här är den, tömkörningsdäckeln han designat.
Stora ringar. En metallbåge över manken.
Det här var storlek ponny.
Ska verkligen hålla ögonen öppna efter en begagnad sådan.
Frågade Anders vad han tycker om enklare tömkörningsgjordar i tyg.
Helt okej, de trycker i alla fall inte om man inte spänner åt dem för hårt.
Och de sladdriga ringarna kan man få att stå ut med hjälp av buntband.
Yes. Bara att fylla på med klokheter nu Michaela! Hos mig stannar en bra känsla kvar och en jättestor lust att gå MASSOR av tömkörningskurser. Så nyttigt att träna på denna eviga kommunikation. Nyttigt att ge akt på också hur man själv beter sig.
Både Baldur och Michaela var ju aptrötta efter en timme. Då gjorde Michaela min specialare, hon blev knäpptyst. Slutade alltså att ge kommandon till Baldur.
När det hela var över gjorde jag i alla fall min plikt som fotfolkscheerleader - överföll Baldur med godis och applåder. Han såg helt förvånad ut. Den sura tanten som brukar vifta undan mig i hagen!
Hoppas, hoppas, hoppas att Juppe är frisk till nästa kurs i oktober. Om det nu finns platser kvar vill säga.
Tog två filmer också. Uselt ljud men kanske kul att se på ändå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar