Denna värme!

Nej, nej. Vi klagar inte. Det törs vi inte.

Men den av oss som håller på att sätta vinterpäls ser kanske lite . . . lite . . .

Det är så svårt att somna när det är varmt, klagar Juppe.

Hur jag än vrider och vänder och vrider och vänder och vrider . . .

Okej, okej. Jag fattar Juppe. Stackars dig. Men nu är hösten på gång på allvar, nätterna blir snart riktigt svala.

Jag förstår precis vad du menar!

Jag är helt slut, säger hagkompisen.

Slut? säger Barracudan.

Titta vilken fin liten grabb han blivit Barris (nej, nej. Det är mitt namn på honom efter hans ivriga gnafsande på grabbarnas svansar).

Sötöra.

Yes. Gäller dig också Juppe, så klart. Sötaste örat.

En timme var vi ute i dag, men med våra pauser blev det nog ungefär de där 45 minuterna som vi får gå.

Vi inspekterade nybyggena, tittade på spännande presenning. Och skrämde tyvärr en motionerande man, han kom bakifrån på vägen.

Hm, hur gör jag nu hann jag tänka och sa till Juppe, titta nu får vi besök. Och Juppe gjorde en Juppe, tre skutt fram och en lappsväng. Sedan var allt lugnt. 

Men det kunde ju inte den stackars mannen veta. Törs jag gå förbi? frågade han. Oh ja, sa jag. Juppe är bara lite bakskygg, rädd för grejer som kommer bakifrån.

Sedan möttes vi igen. Då brottades jag med Juppe som ville äta när jag bestämt att vi skulle gå. Han tjuväter! stånkade jag. Ja, vem gör inte det, sa mannen och spänstade vidare.