Jag kanske är djävulsk listig!

Undrar om den där stallkompisen som lite retsamt sa till mig att jag köper något till Juppe varje vecka har rätt.

Under godisslickburken ligger senaste inköpet. Drygt 200 spänn för en putsvante i tvättbart lammskinn.

Putsvante?

Mjaäh. Här är jag alltså ute efter själva luddeffekten. Den luktar starkt av härligt fett fårskinn. Juppes värsta mardröm.

För några dagar sedan knölade jag ned putsvanten i hinken med borstar och 200 miljoner andra prylar. Ibland brukar Juppe rota runt i den, bland annat för att snosa på sin godisburk.

Jag har slagit något slags personligt rekord i att ignorera både Juppe och putsvante. Juppe har stått med mulen mot putsvanten och fnorkat med utspända nosvingar. Det lät som om han andades genom en snorkel.

Truddeluddelutt. Himla intressant höhög hittade jag då. Tog med lite till Juppe, slängde till honom i förbifarten. Det är svårt att fnorkandas och äta samtidigt.

Tror det här kan funka faktiskt. Hur steget sedan ska gå från en liten putsvante till ett helt renskinn har jag inte listat ut än. Ett steg i taget.

Så här ser en nybadad och nyfnorkad fishäst ut:

Rätt nöjd tror jag.

Och visst kan Juppe låta! Nu när kompisarna är tillbaks från sommarhagen så står han faktiskt och ropar efter dom.