Min man försvarar Juppe

Det blåser! På mina vackra öron!

I dag blåste det rejält. Jag och Juppe höll på att inte ta oss in i stallet. Juppe gjorde dubbla frivolter och alternerade med att frysa till en häststaty.

Inne i stallet var det likadant. Fnys. Staty. Fnys, fyra straka ben och hoppa jämfota en halv dec.

AAAaaaaAAAAaaaaaAAA, mina nerver går i kras. Fast lite bättre har jag blivit. Jag lyckas ignorera honom en gnutta mer.

Och så tänkte jag, kan vi inte gå en promand är jag en lort. Och så gjorde vi det. Hysteri på gårdplanen, lugn och harmoni på en stubbåker vi inte har gått på efter nyår.

- Jag förstår honom, säger min man när jag kommer hem och klagar.

? (Vad i helvete vet du om hästar tänkte jag i mycket små bokstäver i smyg).

- På gården vet man ju inte vad som väntar. På åkern ser han allt som kommer.

Stön. Han har rätt mannen i mitt liv.

Vi fick nämligen två fantastiska varv på stubbåkern närmast ovalen. Ett varv = drygt 20 minuter.

Juppe körde ner nosen i stubben och plöjde med mulen. Flopperflopperflopper lät det när stråna dansade. Såg jättekul ut. Ibland tjuvåt han lite, jag såg inget.

 Ät-strategi 1.

Smart-Juppe stannar och kissar, ibland "kissar" han.

Och eftersom han stannar så tror han att det är okej att köra ned mulen och äta.

Nu är inte det okej eftersom kisspauserna kan bli ganska täta och inget kiss kommer.

Stanna för att kissa = stanna för att kissa. Inte för att äta.

Juppe efter promenad.

 Jo, vi överlevde med knapp nöd att ta oss till hagen också.

Vaddå blåser?

 Gäsp. Stissig jag?

Nu har du drömt igen.

Men du är söt ändå.

Mmmm. Och så luktar du så gott. Speciellt från högra fickan.

Du är go du, säger Juppe.

Ho, ho. Som om en islandshäst skulle vara rädd för blåst.

Jag menar Island, och blåst. Ho, ho.

När var litet föl berättade mamma om hur mycket det blåste på Island hela tiden, och jag sa till henne - vad är Island mot den här blåsten . . .

Öh, hejdå Juppe. Syns i morrn.