Alla har vi våra fånigheter och hangups. Jag och Juppe har gemensamt och innerligt avskytt longering.
Men - vi har stretat på. Och ikväll får jag faktiskt säga att frid och harmoni rådde i den lilla ridkorallen med tak.
Jag släpade fram fem cavallettibommar, Juppe tittade intresserat på.
I skitten hade han femtielva extra ben och hovar som skramlade in i bommarna, men i traven sätter han varje litet studsigt steg med precision. Juppe ser lika glad ut som jag känner mig.
Han höll dessutom traven utan att jag behövde tjata, tycker han till och med att det börjar bli roligt?
Kvällen roligaste: Juppe kan just nu inte skilja på byt varv och backa. Att se Juppe glatt lägga i backen mitt i ett longeringsvarv är bara för kul.
Vi redde upp det någorlunda och avslutade med lite cavallettibefriade galoppvarv och lite bolltrix. Skön kväll.
Samma här! Hade dålig koll på longering, men nu gör vi det ganska ofta och då har det blivit roligt...och hästarna har gått från knappt styrfart till hej vad vi kan springa!! Kul, nu skulle man bara lära sej vad det är bra för :)
SvaraRaderaI mitt fall vet jag vad det handlar om. Efter att ha fått fingret av Juppe måååånga gånger förstår jag att han äntligen börjar acceptera mitt ledarskap. Efter ett år. Phu. När det sitter så går det mesta att lösa tydligen. :-)
Radera