Nu finns det inget som Juppe gör hellre i denna värld än saaaaaktar aaaaavvvvv. Gärna jädrigt snabbt. Och så släng runt med huvudet och truta med lilla godissugna munnen.
Träningsdiket ikväll igen. Tänkte jobba bort lite mage på Juppe så att jag slipper slåss så förtvivlat med sadeln när den ska på . . .
Vi galopperade och bröt av och töltade och bröt av och galopperade osv. Det gick jättebra. Eftersom det är gräs som kan vara jädrigt halt längs vårt dike gjorde vi allt i sansad takt. Utom en gång när Juppe verkligen lystrade till sakta av. Tvärnit. Två bakben i snygg cowboysladd under Juppe, och så lilla jag som satt som en fågelholk på ryggen.
Jopp.
Och en nästan halvsnygg bakdelsvändning, jag måste ge Juppe löjligt övertydliga hjälper. Måste se superkul ut, men det bryr vi oss inte om.
Som dessert på lilla aftonworkouten tog vi branta backen tre gånger. Juppe stånkade glatt på för han visste att han fick godis på toppen.
På vägen hem köpte jag ett helt kompani med bakjäst som jag läst ska stå för det mesta av hästens B-vitaminbehov och ge en del extra protein som är bra när vinterpälsen ska till.
Jag delade ett jästpaket och erbjöd Juppe när vi var tillbaks i stallet. Han stod svettig och blankögd och kände sig duktig. Han nosade och glufsade glatt i sig.
Har ni sett en katt som försöker få ut en tablett som nytt tryckts ned i halsen av en nitisk matte eller husse? Så såg Juppe ut. Mycket olycklig, mycket äcklad.
Hysteriskt skrattande plockade jag upp resterna och la i hans betfor och mineralslafshink. Han nosade misstänksamt och vägrade äta. Jag la i ett äpple. Han stirrade på äpplet.
Jag fiskade upp äpplet, han nosade på det och la det löst mellan läpparna. Plopp, ner på golvet. Jag plockade upp och erbjöd äpplet, nu slank det ner.
Jag lovar Juppe. Du ska aldrig mer matas med bakjäst. Det verkade vara en så billig och bra lösning, men ett försök duger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar