Juppe - NAKEN!

Jag försöker och försöker och försöker komma på varför det är så fruktantsvärt kul att ha häst.

Grejen är att det faktiskt är roligt att vara nybörjare. Ok, jag red på ridskola från tidiga barnaåren till ganska sena tonåren. Men sen var det ett rejält glapp där.

Nästan alla hästmänniskor jag träffar har något att lära mig, och jag inte så mycket att bjussa på själv ännu. Det gör inget. Det ligger ingen prestige i det för mig. Jag tycker det är härligt.

Det ligger en enorm frihet i att vara nybörjare, att ha köpt sin allra första häst ganska nyss. Då får man fråga om allt, man får fråga "dumma" saker - man får hejda människor och undra vad de gjorde där, just nu? Och varför?

Nyfikenhet är glädje för mig. Det är grunden för mitt yrke (journalist), i alla fall för mig.

Att förstå vad jag ska ge för hjälper för att Juppe ska flytta på sin bakdel, stå kvar med framfötterna och hålla rak hals är ett äventyr. När det sitter lite så att man i alla fall förstår vad det är jag ska göra så är det som att se sin byline i tidningen för första gången.

Idag dressyrmuppade vi oss på lektionen. Jag är långt från Kyra Kyrklund och Juppe är lika grön som jag är. Men - vi fattade vad vi skulle göra, även om Juppe var smartare än mig och försökte smita i det varvet som är jobbigt för honom. Jag fattade inget, men det gjorde ridfröken. Slutet gott allting gott.

Som belöning för passet krävde jag att äntligen få rida barbacka.

- Okej då, sa ridfröken.

Hängde som en säck över Juppe och klappade honom överallt. Rättade till pallen som jag använde som startramp och yes, där satt jag. Juppe tog det hela med lugn.

Vilken grej. Nu behövde jag bara vicka lite med en häl för att Juppe skulle förstå. Vrida kroppen åt det håll jag vill gå, och hästen följer efter. Så kul.

- Törs du tölta barbacka då?

Njäej, sa jag faktiskt då. Det tordes jag inte första gången jag red barbacka.

Men vilken kväll! :0)