Eller, nåja, i alla fall lite upphåll.
Ikväll fick jag hjälp att rycka upp mig ur min ämliga självömkan. Ridfröken did it again. Hon hade tänkt till.
- Har du en cykel, frågade hon så fort jag kom in i stallet.
Jo, det har jag ju. Den stack hon iväg och hämtade under tiden jag gjorde i ordning Juppe.
Shit vad vi fick jobba. Juppe fick tyngsta bootsen på tassarna för att hjälpa honom med balansen när vi töltade.
Med ridfröken hojtande bredvid och bakom oss på vår lilla grusväg så töltade Juppe så det skvätte om hovarna, jag försökte följa instruktionerna. Sväng vänster, sväng höger, driv på, sakta ner.
Vi hade fullt upp båda två. Det hjälpte mig att samla Juppe och det gick bättre än på länge att tölta.
Kändes mycket bra i min i förtid novembergrå själ.
Som dessert gjorde vi framdelsvändningar och jag upptäckte att Juppe är en mästare på att smita undan jobb, den rackaren. Att göra framdelsvändning för vänster skänkel är en pina för honom - det ska jag göra mer av. He, he.
Och i morrn får vi en duvning till. Samma tid, samma kanal. Jädra lyx.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar