Titania från Bäjeby Gård - ett år, åtta månader och 22 dagar gammal

I dag blev det häng med Titania med kompisar.

08.00 stod jag i stallet i nytvättade kläder, redo att hjälpa till att hämta unga fröknar ur avelsflocken till stallet. Titania och en väninna skulle få hovarna verkade.

Titania gick med på att få en framhov verkad i hagen, sedan blev det läbbigt att lyfta bakfötterna.

Då är det lika bra att verka på box, där det finns behändiga väggar som tar emot om fröken till exempel försöker backa sig ur pedikyren.

Att fota, hänga med i vad som händer i hagen och njuta av min unga fröken blir för mycket för mig.

Då kan fotoobjektet till exempel få öronen kapade.

Det spelar faktiskt ingen roll. 

Jag är förbi det där stadiet när jag lite oroligt spanade på Titanias kropp för att se om hon såg ut som en någorlunda välskapt häst.

Nu får hon se ut som hon vill.

Jag tycker att hon är världens vackraste köttbulle.

Naturligtvis vill inte bara "rätt" hästfröknar kliva på transporten.

Inte då.

Då får man hiva in hela gänget i omgångar tills det blir ont om kompisar i hagen och lättare att lasta de där som är rätt och ska få pedikyr.

Det gick ändå väldans smidigt.

Tinna suckade (nöjt?). Hon vinkade inte ens av ungdomarna utan tog sig en välförtjänt semester i bortersta hagen.

Där höll hon sig även när ungdomarna levererades till hagen.

Alla tonåringar fick alltså uppleva hur det är att vara alldeles ensam i världen.

Ungefär som i den tämligen hemska barnboken Palle är ensam i världen.

Titania gnäggade lika förtvivlat som kompisarna gjort före henne.

Min Titania är en cooling. Hon är lätt att ha att göra med på boxen.

Och för all del när hon lastas och kliver av i stallet också. Mer typen som iakttar och är nyfiken än som blir vettlöst rädd.

Men - i dag märkte jag också tonårstendenser.

Hon tittade intresserat på mina armar och ben och jag såg hur liksom tog mått med munnen.

Hur ska en sådan där smakas på bäst?

Jag höll med andra ord ett öga på henne för att kunna vifta bort en gapande mun.

Inga problem att få borsta överallt, pälsglansa manen och att få fötterna fina.

Jag gillar faktiskt hennes näbbighet.

Hoppas jag fortfarande gillar den när det är dags att rida henne . . . 

Trots djävulsk blåst så letade sig tydligen ljudet av kompisarnas gnägg till första hagen.

Se så fint hon grisepassar . . . 

Inte var Titania ensam i världen. 

Mamma Tinna och väninnorna väntade ju i bortersta hagen.

Det är fantastiskt att få följa min lilla fröken. Så fort så mycket händer ändå.

Här är hon en dag gammal:

Den 22:a juli kom Titania från Bäjeby till världen

Här skuttar hon fram åtta dagar gammal:

Tio veckor gammal:

11 månader gammal:

Ja. Sedär. Det är nog dags att be mannenvännen filma tösen igen.

Det finns fler bilder på Titania på bloggen. Läser du via dator (det gör väl knappt någon i dag) så går det att klicka på kategorin Titania. Då ploppar alla inlägg upp.