Du Juppe. Förlåt.
Jag var jädrigt otrevlig igår.
Inte för att det ursäktar, men jag var nervös för att min yngsta dotter skulle föda sitt första barn.
Så jag hade väldigt dåligt med tålamod.
Och blev väldigt, väldigt otrevlig.
Ja, det blev du, sa Juppe.
Väldigt otrevlig.
Du kan nu hoppas på:
1. Hästar har otroligt kort minne.
2. Juppar älskar sin matte och struntar i hur man blir behandlad.
3. Att principen om insättningar och uttag på förtroendekontot fungerar i praktiken.
Jag skulle satsa på nummer tre om jag var du, sa Juppe.
Som ett tips alltså.
Ja. Vad är jag om inte en lyhörd matte (när jag lugnat ned mig och därtill skäms).
Det gör du rätt i, sa Juppe.
Vadå? sa jag.
Att du skäms alltså, sa Juppe.
Mäh, vad i helsefyr, sa jag.
Oj, oj, oj, sa Juppe. Nu känner jag att mitt förtroende för mänskligheten sjunker.
Led mig till den där lilla tuvan med vårglatt spätt gräs så ska jag tänka på saken.
Nä, nu känns det väl som att du utnyttjar mitt dåliga samvete, sa jag.
Skulle jag aldrig göra, sa Juppe.
Led mig till . . .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar