Balett-Juppe gick riktigt fint idag

Nej. Jag ropar inte hej. Det gör jag aldrig.

Men.

Idag gick Juppe glatt visslande till skötselplatserna från boxen.

Tog sin vanliga snäva sväng. Icke ett knix.

Skulle bara se om du var vaken, sa Juppe.

Det var jag ju.

Det är så skönt att både få och att kunna ta med sig jobbet till stallet när det kniper.

Först åt jag microvärmd lunch under tiden Juppe åt sitt lunchhö.

Sedan hann jag mocka undan boxen också under rasten.

Sedan kunde jag hoppa lite fram och tillbaks mellan jobb och Juppe.

Som sagt. När Juppe fick flytta till skötselplats för att få lite omväxling från sitt inspärrade liv så gick han väldigt obehindrat.

Han hade också sådan fantastisk tur att han fick syn på sitt hatobjekt nummer ett, jag tror faktiskt att det är hans enda hatobjekt: Den svarta stöddiga shettisen!

Juppe imiterade en sjöhäst och gjorde sig redo för tigersprång.

Ge dig, sa jag.

Stöddiga shettisen lipade hela vägen in i boxen. Han är inte ett dugg rädd för Juppe.

Stöddiga shettisens matte höll med om att Juppe gick väldigt fint.

Ska bli så skönt när hovis kommer i morgon. Nu känns det lite mindre läbbigt.

Och så är jag så himla stolt över Juppe som tar hotellvistelser med ro.

Jag har hängt några timmar med honom mitt på dagen för att det inte ska bli så tråkigt för honom.

Han frustar nöjt när han ser mig städa utanför boxen.

Han har klara mellanchefs-talanger.