tisdag 1 oktober 2019

Lilla middagsdansen i valackflocken


Juppes bästis Baldur I önskade mig artigt god kväll och en fin fortsättning på aftonen innan jag rullade iväg med bilen efter kvällens övningar med Juppe.

Baldur fick en tur ut i guds fira natur och Juppe fick hålla sig på ridbanan.

Det funkade okej. Inte världens bästa sprutt, men inte världens sämsta heller.


Sprutt ja, sa Baldur.

Han skulle strax hoppa ut till de andra grabbarna i sin hage, däribland Juppe.

När Juppe hoppade ut i hagen hade hö-högarna precis ransonerats ut efter rang i flocken.
Antar jag? Antar att bland annat rang betyder vilken hög man tar.


Kolla här. God hög precis innanför grinden.
Borde vara första och bästa högen?

Duger icke! sa Juppe.


Han styrde kosan mot Baldur II hög. Kompisen han precis kamperat med på ridbanan.

Buff. Bort.


Då ville Baldur II ha Dunyrs hög istället.
Någon rättvisa får det vara.


Nu räckte det inte med det. Fengur skulle puts väck också.


Och Fengur på Viggo.

Och så vidare, och så vidare hela varvet runt.


Det slutade med att Dynur fick största och finaste högen vid grinden.
Alltså den som Juppe började middagsdansen vid.

Det är verkligen Dunyr väl unt.

Fast lite obegripligt blir det hela för en stackars människa som står och tittar och som försöker förstå vem som bestämmer över vem.

Det kanske är så att Juppe fick flytta på Baldur II bara för att jag stod och tittade på. Baldur II är lite svag för mig nämligen. Inte för att han har något för det, men ändå.


Jag fick middag utan att behöva flytta på mannenvännen.
Katterna flyttade däremot på mig medelst svaga pip som antydde att de aldrig i sitt liv fått mat (gick bra, de fick en andra omgång middag).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar