Jag förstår inte vart veckorna tar vägen. Och helgerna säger bara slörp så är dom borta.
I lördags gick tre Amigos på skrittur längs åkerkanterna. Vi red på alla kanter vi kunde hitta på och se (som vi får rida på förstås).
Vi höll igång i en och en halv timme och kom upp i över sju kilometer.
Pållarna var bra slut, leran och vätan sög nog bra. Alla hade skorna på när vi kom tillbaks till stallet också, bra grej.
Jag har lovat mig själv att aldrig gnälla på väder.
Väder är kul.
Det är skönt med årstider. Regn är en bra grej.
Lördagen bjöd ju på heldagssol, så en får tacka och ta emot när det är så.
I dag löslongerade jag Juppe.
Vårt respektive personal space är ungefär i storlek av ett frimärke.
För det mesta är det okej att det är så för oss båda. Men - det finns alltid ett men.
Jag gillar inte att Juppe nästan hamnar i mitt knä när det ska löslongeras.
Jag gillar heller inte att han KRÄVER godis istället för att han är värd en belöning.
Detta jobbades det på i dag.
Juppe är en schysst typ på alla sätt och vis. Han förstår en vink även om den är fin.
Juppe gick mycket lydigt och fint ut mot fyrkantsspåret när jag bad honom istället för att gå tryckt mot mig.
Japp.
Men jag såg glimten. Det där hårda i kompisens ögon.
Jag bad om galopp.
Jädrar i min lilla låda.
Det som var roligt var att han var som en räv på en hundkapplöpning. Han behövde väl få det ur kroppen helt enkelt.
Det som var ännu roligare var att när jag härmade hans galopp inne i mitten av ridbanan och ändrade takten så ändrade även Juppe takten/alltså farten. Så kul.
Han fick sluta galoppera när han slappnat av lite. Det firade han med en drakblås. :-)
Vi körde lite i andra varvet med, sedan hade jag en mildögd kompis med mig in i stallet.
Klart han fick lite varuprover från en clinic i Strömsholm. Han var definitivt värd lite gottelimums.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar