Lite grinig, lite svartsjuk

Vad ska jag säga. Livet rullar på.

Jag har fläckvis varit jättetrött och fläckvis jätteglad för att det finns en Matilda att dels ta uterittslektioner för (slippa tänka, bara göra) och dels en Matilda att hyra in som ryttare någon dag i veckan.

Det blir också vidareutbildning av min kompis.

Nu rycker Matilda in i lumpen. Vojne, vojne.

Jättebra för henne, inte bra för mig och Juppesnupp.

Vi har kört rätt hårt ändå och fått mycket bra att tänka på.

Tänka på? sa Juppe.

Du sitter ju bara där och är.

Inte längre, sa jag strängt. Det är massor att hålla reda på. 

Överlinje och din mage, som om det inte skulle räcka med min egen. 

Och så vidare, och så vidare.

Vi har att göra.

Jag njuter för det mesta av min kompis, även om han faktiskt varit lite sur på sistone.

Jag tror att det beror på att han får jobba ordentligt nu. Ta i ända från magmusklerna.

Grin-Juppe skvätter bort snällare och försynta hästar i sin väg när han kommer för att möta mig vid grinden.

Juppe försökte köra samma stil med den här killen.

Bästis-Baldur.

Han är så himla rolig, jag vet ingen häst som har ett så lugnt självförtroende som han har.

Juppe är diplomaten som alltid ställer sig in hos alla.

Baldur kliver ofta runt ensam i hagen. Nöjd.

När han behöver flyttar han på semibossen Fengur utan problem.

När Juppe blir på gnabbigt humör tittar bara Baldur på honom.

Sedan hör man Juppe gå och muttra åt alla Baldursbrån i hagen.

Gullfisar.

Det är så kul att hänga med på ett litet hörn i deras hagliv.

Och Juppe och jag gnabbas vi med. Senast i dag på ovalen.

Senaste ridpasset fick Juppe megaberöm av Matilda.

Jag såg med en gång att han tänkte "aha, är det du som ska hoppa upp" när jag hivade fram sadel.

Vi har nog en del diskussioner framför oss. Tur att vi är lika gnabbiga båda två då.