Juppes matte läser: Monty Roberts - från mina händer till dina

Min inställning till olika gurus är: Alla sätt är bra utom dom dåliga.

Och vad som är dåligt bestämmer bara du själv. 

Allt funkar inte för alla.

När mannenvännen lånade böcker på bibblan kom han hem med Monty Roberts bok "Från mina händer till dina" åt mig. Forum bokförlag.

Jag öppnade den något motvilligt och motvalls till sinnet.

Jag har haft fördomar mot Monty Roberts, huvudsakligen baserat på filmer av hans join-ups med olika hästar.

I mitt huvud är det en fullständig galenskap att utsätta en helt oinriden och i vissa fall - en vildhäst - för att bli instängd med en människa i en rundcorall och ibland till och med få på sadel och en ryttare vid första mötet med en tvåbening.

Här får du ett exempel på en join-up film:

Jag är glad att jag tragglade mig igenom boken, delvis krattigt översatt och ganska ful i layouten.

Varför?

Jo, kärleken till hästen glimtar genom raderna.

Det här är en man som tålmodigt översatt hästens språk equus (som han kallar det) till något som människor i gemen förstår). Ett vinklat öra mot ledaren (jo, han är bergfast i den övertygelsen): "Jag respekterar dig".

Nix. Jag köper då inte alls allt.

Men - en man på 84 år som i hela sitt liv arbetat med hästar och som fortfarande har en ambitiös turnéplan måste man hylla och respektera.

Jag läser med min egna metod: det som slår an en klang hos mig tar jag till mig. Det andra får flyta förbi utan att göra något större intryck.

Små fakta som Monty Roberts samlat på sig roar mig särskilt:

"Mustanger kan gripas av panik när de hör tamhästar gnägga eftersom de tror att ljudet ska dra till sig rovdjur."

Hans viktigaste redskap om man kan kalla det det är rundpaddocken. Du ser en sådan i filmen ovan. Monty har åsikter om allt från storleken på den till underlaget. Intressant.

"Rundpaddocken kan vara en plats där man erbjuder ledarskap utan att tvinga hästen."

Tre vanliga fel - i Montys ögon:

Spöet: är det hjälpmedel som säljs mest i världen.

Inom viss hästsport används spöet för att kommunicera, inte för att göra illa. Det är acceptabelt (resten får ni läsa in själva).

Longering: Longera inte hästen. Punkt.

Det får nämligen hästen ur balans, får hästen att gå i korsgalopp, skadar ledband, senor och muskler.

Mata ur handen: En häst ska inte förknippa mat med människans kropp.

Stöt till hästens skenben med foten när den tänker bitas.

Nej. Jag håller ju inte med.

MEN - det är alltid, alltid, alltid intressant att få sina tankebanor omruskade. Det är välgörande att tvingas formulera för sig själv, varför tycker jag att ett spö är ett okej hjälpmedel och så vidare och så vidare.

Jo. Låna boken på bibblan du med.

Läs och håll med om somligt. Gnissla tänder åt annat.

Heder åt Monty Roberts ambitioner att dela med sig av sina erfarenheter och sin samlade kunskap.