Rida i tygskor - var är sporrarna?

Jag är en någorlunda klok människa. Det tycker till och med Juppe.

Men jag har gjort det igen.

Upptäckt att jag på något sätt rider med sporrar.

En av alla dagar som jag åkte till Juppe efter jobbet fick jag med mig det mesta i bilen, förutom ridskorna.

Orkade inte. Jag brukar vara noga med säkerheten och säkerheten inkluderar mina fötter. Men nu orkade jag inte. Jag hoppade upp med slankiga tygskor på fossingarna.

Jädrar i min lilla låda vad det plötsligt blev svårt att få stigbyglarna att stanna kvar på fötterna.

Juppe fnissade.

Jag fnissade.

Det var i en vänstersväng som jag upptäckte det.

Jag höll på och försökte peta med HÄLEN för att ställa min häst, bytte snabbt till insidan av ankeln/benet och lite pick pick pick.

Fasen. Jag trodde att jag gjort mig av med den där idén om att skänklar är en häl. Tydligen inte.

Bra att upptäcka.

Jag gladde både mig och min häst med att stå i fältsits i mina slaskiga tygskor. Juppe valde galopp förvånansvärt ofta och det var ju kul för både honom och mig.

Han är glad över att få sträcka ut och jag är glad över att slippa vara rädd.

Mina skänklar har blivit bättre, men här finns det helt uppenbart förbättringspotential. ;-)

Hur har ni det i värmen förresten?

Jag red lektion vid 19.30 igår och höll på att smälta bort. Ikväll tänker jag rida seeeeent. Orkar ni rida?