Från trött sill till glad trut

Jag sa från START att vi går inte ut ur stallet, sa Juppe.

Varför inte unna oss lite myspys och mumsa hö? I lugn och ro.

Men nej, nej. Ut i mörker och snöglopp bara.

Och där på gårdsplanen ANFÖLL en bil.

Och så skrattar hon åt mig. Den, den där.

Då frustade jag - av misstag!

Det var inte meningen!

Och äh, vad f-n.

Då var det väl lika bra att springa då.

Jag lipade åt trollen utanför ovalen. De stod i mörkret på åkern och ville äta upp oss.

Men trodde den, den där på mig?

Ren tur att vi överlevde.

Juppe var fantastisk!

Vi knogade inte på mer än i en halvtimme - men vilken halvtimme!

Jag var rätt grå, trött och sliten när jag kom till stallet vid 18.30-draget (lunchen åt jag vid 12.30 och det talade magen om).

Efter en halvtimme i snöglopp med Juppe pekade mungiporna uppåt igen.

Fasen vilken fin tölt han bjuder på.

Vi värmde upp med skritt och trav och jobbade sedan lite mer med tölt i lågt tempo respektive mer spruttigt tempo.

Så kul.

Det tyckte Juppe med, men han vill bara inte erkänna det. Han såg så mysigt självgod ut när han åt middag i stallet.