Juppe pastrami från Ådalen

I går var jag och Juppe ute och gick. Vilket jädra väder vi haft, det är ju väder varje dag men när det är blåsigt OCH regnigt och ett hot om åska i luften - då bangar jag ur.

Men i går gick vi.

Och återigen. Det där med att inte göra något med Juppe straffar sig varje gång. Jag trodde att det där nya med sommarhagen skulle vara nog som stimulans. Icke.

Kompisen slöt upp i hagen som han brukar göra, men vilket nervknippe!

Han hörde någon på stigen utanför hagen och fick på något mystiskt sätt att grabbar att komma och stirra åt det hållet. Suck.

Men gick gjorde vi. Han började skrika och ha sig som förra gången. Nu bestämde jag mig för att det var nog. Jag vill INTE ha en skrikande häst.

Juppe fick bassning och fick backa varje gång han tog sats för en aria.

Eftersom jag skulle på fest på eftermiddagen tänkte jag att vi kunde ta oss till avelsstonas hage och öva lite straigthtness där. Tänkte om. Tänkte att vanliga trygga ridbanan blir bäst.

Väl inne där gick det någorlunda att få kontakt med Juppe. Och se, grabben började gäspa igen efter våra övningar. Det gick inte lika bra som när instruktören var med, men det gick.

Promenaden på hemväg mot hagen var riktigt trevlig!

Väl vid hagen var det något som var jätteotäckt vid grinden igen. Nåja.

Hoppas att det blir ljumma kvällar utan så mycket som en bris framöver. Det kanske hjälper på Juppes nerver.

När jag känner mig mer mänsklig ska jag åka till Juppe i dag också.
Tanter tål tydligen inte att festa.

 Efter allt regn har Juppe fått lite lätt krusig lugg. Sött!