Vi släpade oss till stallet. Där putsade jag på min kompis som åt hö. Hämtade en hink kallt vatten och en svamp och svabbade lite på honom också, mest för att han inte riktigt har accepterat vatten. Det gick bra.
Vi (jag) släpade oss ut i hagen igen.
Jag tänkte att om jag står på en sten i skogshagen kan det bli kul bilder.
?
Vad vill hon?
Min kompis tänkte mörka tankar om mig.
Tills . . .
Han hörde nyfikna kompisar närma sig.
Då tänkte han mörka tankar om dom.
Jag tänker alltid att Juppe är snygg. Oavsett väderförhållanden.
Du ÄR underlig, men söt.
Och du är min människa sa Juppe.
Sedan brakade det loss i skogen.
Score som tydligen inte kan hålla sig borta från oss var tvungen att klampa på i ullstrumporna.
Juppe gjorde sitt bästa för att klämma bort honom med rumpan. Score ilsknade till och klämde tillbaks, då gick den vrålande matten till attack.
Någon jävla måtta får det vara.
Vi vill vara i fred, och har rätt att vara i fred.
Score och kompani skumpade bort och såg förolämpade ut. Det kan de göra.
Här är en annan nyfiken, men med en annan attityd.
Gud vad vi är bra! sa Juppe.
Vilket teamwork!
Vi kan ta över skötseln av hagen vilken dag som helst!
Näej du, sa jag. Det blir inget av med det.
Här råder en utmärkt ordning.
Nåja. Sa Juppe. Du har rätt.
(faktiskt).
Man ska vilja något som ledare. Om man bara är ute efter egen karriär och skiter i hur det går för flocken går det åt pipsvängen för alla.
Hu. Det är rätt vanligt i människoflockar har jag förstått, sa Juppe.
Det är väl ändå kontraproduktivt! sa Juppe. Han sög på ordet som han nyss lärt sig.
Men det kan jag unna honom. Det är inte alla som tar in betydelsen av ord.
Eller annat.
Juppe tyckte det var liiiiite trångt kring mig/oss när det var dags att säga adjö.
Men vi syns i morron Juppe, då ska det vara svalare.
Vi får hoppas på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar