Jag tror på det här!

Häpp. Upp med tuppen för träning i morse.

Jag och Juppe tog det första trevande steget i straigtness training. Juppe fick lära sig att sänka huvudet på kommando, gick på ett försök (ja, han är världens smartaste häst).

Att ställa huvudet utan att böja kroppen, att se till att huvudet varken dimper ned eller flyger upp. Koll, helt enkelt. Och så vicka, vicka, vicka lite på huvudet. Tänk att en liten vickning av huvudet där fram kan synas genom en helt hästkropp och vicka på höfterna där bak.

Häftigt.

Juppes nacke knakade till slut. Han såg så nöjd ut. Blinkade och tuggade.

Andra grejen som vi gav oss i kast med är att ha Juppe i en bra position och att han ska ta ett steg med bakbenen på mitt kommando. Första gångerna räckte det nästan med att tänka på hans bakben, sedan tror jag att han blev lite trött och grinig - då fick jag peta med pisken i skänkelläge. Som en flugvift ungefär.

Juppe ångade på några gånger, någon gång lyckades vi med det som övningen går ut på. Att Juppe ska fråga mig - hur många steg ska jag ta? Hur fort ska vi gå?

Jättebra för mig och juppesnupp.

Tror det kan hjälpa mig att fokusera på att han gör rörelser rätt istället för att vara livrädd för att han gör sig illa. Och om jag kan styra hans fart så gör han sig ju inte illa.

Jag tror det blir riktigt bra det här för oss. Nu ska vi öva lite varje dag i sisådär knappa två veckor, sedan är det dags för lektion igen. Längtar.

Och längtar tills i morgon, då ska äntligen Juppe få njuta av grabbarnas grandiosa sommarhage. Det ska bli så kul att se honom där! Unnar honom det.

Han får bli hur fet och blank och fin som helst.

Jag och Juppe var helt slut i rutan när jag släppte ut honom i grabbhagen efter jobbpasset. Jag fick ta bort nosgrimman inne på ridbanan. Juppe gäspade så käkarna höll på att gå ur led.


Han var inte ensam om att vara trött:

 En tufsig Bäbibarracuda tittar upp bakom Dynan.

 Fast man heter inte Bäbibarracuda utan anledning.

 En gäspning och tre sekunder senare var han klar för drabbning.

 Suck.

 Dubbelsuck.

 Kan någon trolla bort honom?

Ungefär här fick Dynan nog och reste på sig. Jag förstår honom.

Fast han är himla söt och busig den lilla aborrmunnen.