Duktiga Mackan fick en tuff start på arbetsdagen. Host, rodnar. Det var mitt fel.
Jag måste verkligen fatta att Mackan inte är Juppe.
Allt är så himla självklart med Juppe, vi kan varandra utan och innan. Hämtar jag honom i hagen så är det självklart för honom att gå på min vänstra sida, svänga runt och vänta på mig när jag fipplar rätt trådarna.
Hupp. Mackan valde höger sida och brakade liksom rätt in i trådarna. Jag var för otydlig helt enkelt.
Suck, det gick bra till slut. Men då var Mackans nerver lite i gungning.
Då är det skönt med sällskap på turen. Det blev en långpromenad i minus 14 och strålande solsken. Inte så mycket som en vindpust gudskelov.
Och Mackan är så duktig, han tickar på i tölt. I dag fick vi till riktigt långa töltsträckor hela gänget.
Foto: Michaela Pettersson
Så här lugn och fin var Mackan i alla fall efter en turen.
Lägg märke till Framis och Juppes lite lömska blickar.
Gossarna är svartsjuka. Frami var nöjd med att matte hämtade honom, men Juppe . . .
Men säg det hö som inte hjälper mot lite svartsjuka och annat.
Tröttnar aldrig på att titta på Juppe. Vet ingen vackrare häst.
Och ja, jag fattar.
Någonstans i mig bor en liten stalltjej som är förälskad i sin favorithäst och skriver namnet och ritar teckningar av pållen i alla skolböcker.
Jag är fjolligt kär i min pålle.
Omgivningen får stå ut med det helt enkelt. Det vill säga joller och ändlöst pyssel.
Embla är ett väldigt osurt sto.
Där går det fint att dela hö med Juppe och småprata lite.
Stilig.
Och när jag släpper Juppe i hagen igen brukar jag ha en fanclub runt mig och mina äppelgodisdoftande fickor.
I dag var det Baldur som var mest nyfiken. Han var med på långpromenaden men verkade inte värst trött.
Han har så otroligt vackra ljusa ögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar