Äntligen mulpussar!

Äh, men vad fanken. Att det ska ta en vecka att få över några koder från Opel i Tyskland till vår bilmek i Västerås. Tror snart det går snabbare om jag och Juppe promenerar dit och hämtar koderna.

På två kvällar har jag inte tagit mig till stallet utan bil. Trodde i min enfald att det skulle gå att cykla. Naiv. Jag vet.

Men i dag hyrde jag en bil. Står inte ut.

 Gillar inte heller blåst.

Usch. Mina välsvarvade öron mår inte bra.

Och så känns det konstigt där bak.

Som om någon vill ta tempen hela tiden. Obehagligt.

 Och så är det överallt. Hela tiden.

Det känns som om någon kommer springande och vill äta upp mig. Jämt.

 Blä.

Det börjar kännas som dagislämningar efter vår halvtimmespromenad. Juppe är inte nöjd. Inte jag heller. Men på måndag kommer trevliga veterinären. Vi längtar.