Snälle mannen åkte med till stallet, jag kan helt enkelt inte ta tempen ensam på Juppe. Han flyttar elegant rumpan så snart jag är redo att stoppa in tempen.
Läbbigt.
Men det är inte lätt att våga stå nära en hästrumpa som flyttar på sig när man inte är van vid hästar. Också läbbigt.
Som tur var ryckte Annica in. Juppe har ingen temp, men kan stretcha ryggen jättefint uppåt som en katt.
Klart grabben fick äta saftigt gräs. Bandaget såg också fint ut och ingen värme vad jag kunde känna i något ben. Phu.
Det här har på något sätt blivit vardag det också. Åka till stallet, borsta, gulla, promenera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar