Nåja, det finns ju faktiskt vuxna människor som gallskriker och börjar veva runt när de får syn på en spindel. Då kan väl en häst få vara rädd för lite ludd.
Sedan blev det . . . ovalen.
Juppe:
- Du, jag är lite dålig på att räkna ibland. Hur många varv har vi kvar?
Jag:
- Vi räknar inte varv. Jag kollar hur lång tid det tar.
Tid.
Tid . . .
Det är ungefär som att vara hungrig och inte få äta.
Att vänta och vänta. Det är tid va?
Att inte få äta det goda saftiga, fina, nyregnade, fräscha, krispiga, gröna gräset?
Nu då? Nu har det gått tid!
Sorry Juppe, vi är bara halvvägs än.
Det fixar vi snabbt!
Du går och pratar här med mig och rätt vad det är så är vi färdiga och du får äta gräs!
Gräs!
Men gå då människa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar