Tristess

Tristess.

Ja, vad säger man. Grabben tittade klentroget på mig när vi gick till ovalen ikväll igen. Han körde igenom repertoaren: charma, dutta med mulen på armen, blöta bruna ögon. Artig ostkrok. Stissig pålle stirrar mot drake i fjärran.

Inget bet. Vi körde våra varv tills 20 minuter hade gått.

Sista medicinpluttomgången i pållen ikväll. Alltid något. Vaddå alltid något. Han är glad och nöjd. Oförstående, javisst. Men fullständigt i harmoni. Kan man egentligen begära mer?

Näej.

Hjärtat.