I dag skrek jag åt min fina häst

Jodå. Så här såg han ut, nyss utsläppt i den nedre av valackflockens tre lyxiga hagar (så glad och tacksam för dessa ytor).

Juppe STIRRADE MED FASA mot MÖRDARMINISHETTISEN som GNÄGGAR OTÄCKT!

Helvetes jävla skit-häst-stadiet hade jag kommit förbi då. Jag var mer på halvtuggat gelehallon-stadie.

Vi hade en fin uppvärmning på ridbanan, 20 minuter med påkopplade bakben och fläckvis magkontakt. Bra grejer.

Sedan bestämde jag att skritt bränner inga kolor på magen. Här krävs mer fartfyllda saker. Tölt allraminst. Halt och jävligt överallt. Så jag tänkte: vi rider fram och tillbaks längs vallen som ger mest hösilage. Den mot nybyggda villorna.

Ja, det var ett tag sedan vi gick där.

Det var trolltätt.

Juppe har en smaskig, smaskig, smaskig rumpa. Han var nästintill okontaktbar. Jag fick hoppa av.

Jag gick gå bort längs åkerkanterna. Några gånger längs promenaden skrek jag åt min kompis och körde runt honom runt mig. Blodet kokade, hjärnan blev en liten aggressiv klump av receptsamlingar på islandshäst med saffranssås, islandshäst med glöggsås, helgrillad islandshäst i sin egen sås och islandshästskalle presenterad med ett prassligt underlag av festlig grönkål.

Ja. Jag ville döda min fjompiga häst på fläcken. Dränka honom i diket. Klippa svansen av honom.

Sedan lugnar man ju alltid ner sig. Ser sin kompis runda ögon som har vita ränder av skräck alldeles på riktigt.

I Juppes arma skalle är det på riktigt.

Då hjälper inte något gullegull.

Det enda som hjälper är att biffa upp sig till hockeyhjälte allra minst  (väljer den där kvinnliga sorten som faktiskt inte får någon sponsring alls utan får jobba som förskollärare en hel dag innan hon åker på match och kommer hem klockan fyra på morgonen innan en ny arbetsdag). Så TUFF blev jag.

Juppe stirrade förfärat på mig. Och stoppade lydigt ned huvudet mot backen. Ja, och så höll vi på. Traskade sedan tillbaks mot stallet. Gjorde stopp strax innan vallen tog slut. Hoppade upp, vi klarade att stolpigt skritta bort.

Gott nog.

Hoppade av, gick tillbaks.

(Inte undra på att jag går ned i vikt, redan nu var jag rödkindad och svettig).

Vi gjorde om det hela (Juppes blick på mig nu var nästintill obetalbar. Ja, jag är väl en ganska feg tant, men min envishet är svårslagen. Och jag är inte lat!).

Nu kände jag ändå att Juppe gav upp i kroppen, vi gick från grisepass - medelst sidvärtesförflyttningar till faktiskt avslappnad och fin tölt. När Juppe nöjt frustade två gånger på raken vrålade jag BRAAAAA och så hoppade jag av.

Juppe såg nästan chockad ut.

Det var på hemväg som mördarminishettisen trumpetade. Juppe höll på att krypa ur sitt skinn.

Håhåjaja. Pill i stallet och mer hö till lilla kolan på magen. Och så ut i nedre hagen nära mördarminishettisen. Juppe såg rundögd ut igen men hakade på.

Det var i hagen jag gjorde det korkade. När Juppe fått sitt haggodis och sitt beröm så kunde jag inte låta bli att smälla ihop händerna och vråla sassabrassa!

Klart Juppe trodde det var en mördarminishettis som vill äta hans rumpa. Jag förstod det efteråt. Han galopperade inte ens snyggt, mer som en kamel.

En kan inte vara bäst jämt, eller pedagogisk jämt. Tydligen.

Flyktdjuret.

En sista blick mot mördarshettisen.

Om jag vill ha det så här?

Nej.

Vi ska ut på varenda läbbig väg vi kan runt Bäjeby. Ja, jag är en försiktig tant, men med nolltolerans mot troll av alla slag. Nu ska vi ut och härdas.

Markarbete = mest motion för mig

Några minusgrader och vintrigt disigt ljus. Bättre kan en dag inte börja.

Jag valde bort ridbanan eftersom jag tror att den är isig. Vi höll till i mitten av ovalen, fruset gräs med lite snö på är fina grejer.

För att kunna longera och arbeta en häst med kapson och lädertöm så är det ju nästan ett måste att hästen accepterar att tömmen känns i näsan och att det är en signal till att ställa sig åt trycket så att säga.

Det har inte Juppe fattat. Det är ett intressant problem. Juppe traskar närmare och närmare mig för att slippa det där trycket.

Jag petar ut och petar ut min kompis. Ja, och så håller vi på. Nej, Juppe dummar sig inte. Han tar snällt travfattningar och sätter in bakbenet under sig för att ta vikt på det och släpper bogen när jag ber honom.

Vi måste få hjälp med det där att Juppe vill undan tömmen i snoken.

Utanför ovalen finns en liten kulle. Den körde vi trav uppför (börjar få riktigt fin kondis igen). Till slut blev Juppe så uppeldad att det blev galoppfattningar alldeles för nära mig. Isch. Gillar inte.

Fast kul att han vill jobba.

Drömmen vore verkligen om Juppe kunde jobba lös utan snören. Jädrar så kul det skulle vara. Jag tror inte han skulle springa ut i vägen för han är så van att få stanna och beta gräs på kullen. Det gjorde han i dag också som belöning.

Men en vet ju aldrig.

Mespropp! sa Juppe när han var tillbaks i hagen.

Juppe är så himla fin nu i sin vinterpäls och med ståtligt skägg.

Sisten till övre hagen är en rutten sill! sa Juppe och gav mig femton grisblinkningars försprång.

Nu borde det vara helt ljuvligt att rida längs åkerkanterna. Tror inte det är så himla isigt där. Jag både vill och inte vill rida galopp på en piggelin Juppe . . .

Tänk om grabbarna kunde ta några repor mellan hagarna i galopp både på förmiddag och eftermiddag, då skulle lilla kalaskulan snart vara ett minne blott.

Själv har jag knogat på så duktigt med markarbete att jag gått ned i vikt. Jag är alltså värd en hel del julmat.

Bildbomb: julkadrilj och blingverkstad

Ja, ja. Samma procedur i år igen. Ingen jul utan julkadrilj. Ah, så kul.

Tror faktiskt hästarna tycker detsamma, trots ambitiöst blingande inför showen så att säga.

Älskar stämningen i stallet när det är dags att fiffa pållarna. Mentala medelåldern sjunker drastiskt.

Ska jag vara orolig nu? 

Vajna fick julgranskulor på ena sidan av manen och en fin grön girland på den andra.

? 

Frami ställde snällt upp på att bli Frami med röda mulen.

Ska jag vara orolig nu då?

Äsch då, det är bara Vajnas matte som skaffat skägg.

Den här gången säkrade jag julluvan med en tofs i manen, en lär sig.

Det är ju praktiskt för alla när pålle ser något.

Klart för drabbning.

Vinka fick Juppe som kavaljer.

Ärligt talat tror jag Juppe kände sig jättefin i sin luva och med bjällerkransen runt halsen.

Generalen Annica på Patti (vita hästen).

Hon leder den improviserade kadriljen.

Först ska vi bara tajma ihop oss lite.

Lite läbbigt underlag med is, hu.

Juppe sträckte på sig och solade sig i glansen av alla kameror.

Det är så synd att han fick sin skada, jag tror att Juppe är född att tävla och visa upp sig.

Tur då att det blir kadriljer till jul.

Och halt och läbbigt = mina fötter börjar peka ut igen. Whyyyyyyyy, gnäller en då när en ser bilderna.

Någonstans här började vi liksom tappa bort Vinka (hon hade tröttnat lite på det där med kadrilj).

Juppe och jag kämpade som galningar för att hålla oss jämsides. Det gick sådär.

Någon borde ha vunnit pris för bästa julkostym. Vajna.

Vilka gudomligt snälla hästar vi har.

Jo, jo. Det riktigt syns hur det snurrar i Annicas hjärnkontor, här smids det planer.

Juppe bara: äh, Vinka är försvunnen igen, det gör inget.

Jag är så snygg i min luva. Alla tittar på mig.

Fix och färdigt. Uppställning och fototillfälle.

Kolla hur Juppe ställde upp sig. :-)

Fröken Barbie i en liten chic julhatt. Mycket klädsamt.

Baldur körde på en rejäl glitterremsa och matchande bling i pannluggen.

Snyggt och effektfullt mot mörk päls.

Eller borde Frami ha vunnit en eventuell kostymtävling kanske?

Ess hade snöflingor och kulor i långa manen och skor som matchade julgranskulorna. 

Näej, tror nog jag hade lagt min kostymröst på de här två i alla fall.

Klent med applåder tyckte Juppe.

Ska jag vara ärlig så skulle jag gärna köra en kadrilj i månaden sisådär. Så kul är det.

Gärna med olika utklädningsteman varje gång (ja, jag är barnslig).

Sedan blev det tipspromenad i stallet och årets första härliga skinkmacka i sadelkammaren.

Juppe var liksom inte riktigt färdig med allt skoj när jag tyckte han skulle gå ut i hagen.

Foto: Mannenvännen såklart.

Och - stallisar som vill ha högupplösta bilder hör av sig till mig så mejlar jag det (självklart går det bra att ladda ner härifrån också om den upplösningen duger).

Hittar du dig på en bild här och inte vill vara med, ingen fara. Bara att hojta i kommentar här på bloggen eller på fejan så plockar jag bort.