God grön jul önskar Juppe!

 Julfrid rådde i grabbarnas nedre hage, de har två till att röra sig på lyxputtarna.

 Juppe kontrollerade julaftonskvaliteten på gräset på väg till stallet.

Helt okej.

 Och proteinmumsfodret var också bra.

Och framförallt var ögat fint och klart.

Fick hjälp att hålla Juppes huvud så blev det lättare att plutta i salva.

Jag var inte den enda som tyckte att en julafton startas bäst i stallet. :-)

 En lättare truppförflyttning hade skett när Juppe återvände till sin flock.

 Ett stabilt gäng. Kul att kolla på.

 Onödigt, sa Juppe. Titta på mig istället.

 Se hur vintersolen fladdrar i mitt snygga skägg, till exempel.

 Det kanske är värt en godis? Det är ju ändå jul.

Men du, godismaskinen. Ska du redan gå?

Japp, japp Juppe. Men jag kommer tillbaks senare i dag och pluttar salva igen. Då kanske jag har med en morot. 

Piggare i ögat i dag

Juppe hade som en blåtira av salva runt ögat, Magnus gjorde ett gott jobb med smörjningen i morse. :-)

Lite pill var det att lägga en rand på insidan av undre ögonlocket, men Juppe är en maräng och har alltid varit. Snälla killar får massor av godis och det bästa av allt, pillig massage längs mankammen på onda sidan.

Då ska fingrarna liksom gå i små cirklar och köra runt i pälsen och så flyttas cirklarna sakta ned mot bogen. Då blundar Juppe. Glömmer nästan att tugga. Bara nästan.

Hipster. Det jag är kallas hipster, säger Juppe.

Vi är coola och har skägg.

Klart du är cool Juppe! Och skägg har du tveklöst massor av.

Kvist i ögat

Min vackra häst stod och halvknep med vänstra ögat i dag när jag borstade och kollade igenom honom.

Hm?

Jag tvättade runt ögat och där det runnit tårar och väntade lite. Juppe var irriterad. Visserligen gråter vi båda när det blåser ute, men det här var lite mer än så.

Det var otroligt svårt att få kika in i ögat, och med ficklampan stod han snällt och blundade och väntade på att jag skulle släcka.

Kom på den briljanta idén att fotografera ögat istället. Blixten hinner inte ens Juppe före.

 Nja, inget syns där.

Eller framifrån.

Men här såg det lite mysko ut tyckte jag.

Lite slemmigt och något som sitter fast?

Ringde distriktaren i  Fjärdhundra för att få råd helt enkelt. Den trevliga kvinnliga veterinären var en halvtimme bort och svängde förbi och kikade.

Plopp i med färgmedel i Juppes öga (sex månaders slaktkarens på en droppe färg), och jo, med starka glasögon och bra ljus gick det att se en pytterispa på Juppes hornhinna. Mitt på ögat.

I vanliga fall får hela hästen antibiotika vid en ögonskada, nu nöjde sig veterinären med att ordinera en kräm som ska strykas på morgon och kväll fram till annandagen.

Hästar får tydligen lätt krampande irisar vid ögonskador (tänk vad man får lära sig som ägare till en juppesnupp), och det är besvärligt för pållen.

Skönt. Och bra att få det kollat med en gång.

Varken jag eller Juppe orkade hispa upp oss det minsta. Trevligt sällskap hade vi i stallet, veterinären var rutinerad och skicklig och en salva - äh, det är en piss i Mississippi.

I morgon bitti får jag hjälp av Bäjeby-Magnus att smörja ögat, resten klarar jag för då är jag julledig.

Skitiga hästar är glada hästar

Juppe var jättejätteglad! :-D

Myspys. Eventuellt är Juppe inte min häst, utan katten Musses. När jag fått bort värsta leran hoppade han upp och började spinna så att Juppe vände sig om för att titta.

Ikväll fick Juppe borra ner mulen i Musses päls också och riktigt lukta för att ta reda på vad det där håriga är egentligen som kallas katt.

Trött som en jag vet inte vad innan jag åkte till stallet. Hur sjutton kan man bli pigg av att rykta bort lera? Jag blir det!

En sur tomte i faggorna?

Juppegossen var hispig i dag när jag hämtade honom. Oklart varför. Resten av grabbskocken stod och häckade där de brukar stå och häcka.

Något var otäckt vid själva grindhålet. En sur tomte som stod och glodde i mörkret? Varför kommer aldrig gröten?

Väl inne i stallet var det lite lugnare puckar. Tror tyvärr att både jag och Juppe är beroende av promenader och att göra något. Pyssel är gosigt, men, nja . . .

Eller hur är det med pysslet i geggan egentligen?

Nåja. Än så länge bara gegga på benen. Resten av Juppes vackra kropp var skapligt ren från lera.

Magnus berättade att gammelfarbrorn i valackflocken flyttat in i avelsflocken över vintern. Där är det nämligen fri tillgång på käk.

Damerna tog värdigt emot honom. Och eftersom farbrorn är ranglåg och försynt så höll han sig undan.

Ledarstoet tog täten till en promenad i hagen (som är härligt stor), hon och damerna stannade till och tittade mot farbrorn som trippade efter på mycket respektfullt avstånd.

Gå en bit. Stanna och titta bakåt. Alla med? Japp.

När poletten faktiskt trillade ned hos farbrorn - de VILL att jag ska med. Jag är en del av gänget! Då blev det spruttibangbang och en himla fart framåt. Glädje.

Det är så hjärtevärmande att se hästar i flock umgås. Hur de sätter upp regler och månar om varandra, och säger ifrån också förstås. Det är ett riktigt hästliv att få vara en del av en grupp.

Bredbent som en cowboy

Juppe i position för att äta proteinspecialmumsfodret. Det är hans, bara hans.

Musse i position för att bara lukta lite, lite. Det kan ju vara knaprig kattmat?

Tant Bettina köpte broddar före avfärd till stallet. Bra det. Jisses Amalia så halt det är. Juppe tittade road på min bredbenta gå-som-en-anka-stil.

Ystra unga damer är inte Juppes kopp te

Juppe är en tråkfarbror ibland. Han tyckte inte om att eskortera fröken Vinka runt ovalen.

Usch, hon hade alldeles för mycket energi och såg ut som att hon ville att det skulle hoppa fram ett vildsvin eller två så hon fick göra mos av dom.

Juppe surade.

Stallet var bra i alla fall. Hö och pyssel och lugn och ro.

Juppe, Juppe! Är jag rolig nu?

(Mutter, mutter)

Mejlade veterinären och frågade om det är okej att promenera Juppe. Japp, svarade han. 15 minuter tre gånger om dagen. Ett kul råd i sig för oss kontorsslavar. 

Hjälp. Jag borde alltså ha talat om att Juppe går i lösdrift. Veterinären tror säkert att Juppe står på box eller i sjukhage.

Det tänker jag faktiskt skita i. Vi ska på återbesök den 28:e, då får jag bekänna och samtidigt förklara vad det betyder för Juppe att hänga med kompisarna.

Visst får grabbarna ett ryck ibland, men nu tycker jag mest att de står och häckar. Gänget är dessutom sammansvetsat och alla vet sina platser i rangen. Jag tänker streta emot sjukhage så länge det går, utan att det skadar Juppe såklart.